Vattenkraft är det närmsta Skellefteå kommun kommer att äga sin egen sedelpress.
Få kan mäta sig med Skellefteås ekonomi.
Det kunde prenumeranter och förstaklassresenärer hos SJ läsa på förstasidan av Dagens Samhälle häromveckan.
Inuti hänfördes veckotidningens utsända reporter av det guld och de gröna skogar som möjliggjort Northvolts nyindustrialisering av det västerbottniska inlandet.
Eller som reportaget slog fast: Skellefteå är en av få svenska kommuner som ständigt har en intäktskälla utöver egna skatteintäkter och statligt stöd. Vattenkraften möjliggör en ”välfärdens extraväxel”. Kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S) konstaterade nöjd att det handlar om att ge ”lite mer till de flesta”.
Men smakar det, så kostar det. Redan i veckans nummer visar Dagens Samhälle upp skuggsidan av välfärdsfontänen i Skellefteå. I Kommuninvests nya redovisning över de mest skuldsatta svenska kommunerna på koncernnivå 2018 hamnar Skellefteå i topp. Inte i absoluta tal, utan per invånare. Skellefteå återfinns på en föga smickrande fjärdeplats med 106 100 kronor per invånare.
Trenden pekar heller inte nedåt, tvärtom. Bara sedan 2017 har skuldnivån ökat med 17 procent.
Ur ett regionalt perspektiv är skuldsättningen också betungande. Med 5 900 kronor hamnar Region Västerbotten på andra plats, efter Stockholm, över de per invånare mest skuldsatta regionerna.
Skellefteå hamnar också på fjärde plats när Kommuninvest redovisar vilka kommuner som har högst investeringsgrad per invånare: Med 28 096 kronor per invånare har Skellefteå främst investerat i elproduktion, vatten och avlopp och verksamhetsfastigheter.
Kommuninvest påpekar också i sin rapport att Skellefteå är den enda kommunen som sedan 2014 varit ständigt närvarande på listan över högst investeringsgrad per invånare, delvis på grund av stora investeringar i Skellefteå Kraft.
För att kunna tjäna pengar måste kommunen alltså spendera. Vattenkraft är dock det närmaste en kommun kommer att äga sin egen sedelpress.
Snårigare blir det när man kikar i kommunens budget. Förvisso redovisade Skellefteå kommun ett plus på 19 miljoner kronor och sammanlagt 443 miljoner i kommunkoncernen (2018). Men man missade sitt årliga överskottsmål. Endast med tidigare avsatta medel i resultatutjämningsreserven klarade Skellefteå balanskravet för 2018.
Därmed kunde kommunen inte avsätta överskottsmedel inför framtida behov.
Givet de mörka molnen på konjunkturhimlen, som Sveriges kommuner och landsting (SKL) varnat för upprepade gånger under året, finns det en och annan kommun som gärna hade velat ha Skellefteås geografiska fördelar med vattenkraft från de mäktiga älvarna.
Framtidstro i all ära, men investeringar är i slutändan ingenting annat än ett risktagande. I dag finns det inget som talar för att Northvolts etablering inte kommer att göra Skellefteås intäckning värd risken. Det finns få saker som kan agera sköld mot en vikande konjunktur, mitt under en global kapplöpning mot hållbarhet, som en högteknologisk grön produkt.
Skellefteborna ska dock inte enbart tacka vare sig sin lyckliga stjärna eller Northvolt för de vinster som framtiden ser ut att bära med sig för bygden.
I allra högsta grad bör de tacka sig själva, som var modiga nog att sätta både sig själva och sin kommun i pant.
Csaba Bene Perlenberg