Den organiserade brottsligheten har flyttat fram sina positioner.
Samtidigt har regeringar av olika kulörer visat om inte handlingsförlamning så i varje fall en upprörande saktfärdighet. Många av de åtgärder som justitieminister Morgan Johansson (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S) nu föreslår för att komma tillrätta med problemen borde ha varit genomförda för länge sedan.
För några år sedan skakades Södertälje av en rad blodiga uppgörelser mellan de två kriminella gängen Södertäljenätverket och X-team. Polisen var ett tag på väg att förlora kontrollen, men lyckades slutligen knäcka de kriminella strukturerna. I Malmö har sprängdåden avlöst varandra. Antalet skjutningar i samband med brott har ökat med 20 procent mellan 2006 och 2014.
Den organiserade brottsligheten är inte längre bara ett hot mot människor och egendom, den utgör även ett hot mot grundfundamenten i det svenska samhället: rättssäkerhet, öppenhet, yttrandefrihet, pressfrihet och alla andra fri och rättigheter som gör Sverige till vad det är i dag.
Som (nästan) alltid när det handlar om brott och straff är det tuffare tag och hårdare lagar kombinerat med skärpta straff som föreslås. Det är i sak inte fel nu när rättsväsende, kommuner och myndigheter börjar få en allt klarare bild av hur de kriminella nätverken kan slås tillbaka.
Samtidigt måste man komma ihåg att höjda straff inte är någon universallösning. Att bli kriminell är för det mesta ett rationellt val. Det gäller för samhället att se till att det finns andra sätt att försörja sig på än kriminalitet.
Det är som Morgan Johansson och Anders Ygeman skriver på DN Debatt: Den viktigaste åtgärden som kan göras för att förebygga brott är att minska klyftorna i samhället och sänka ungdomsarbetslösheten.
Här vilar ett tungt ansvar på den rödgröna regeringens axlar. Även om ungdomsarbetslösheten för närvarande sjunker finns det all anledning att till exempel ifrågasätta det kloka i beslutet att slopa den sänkta arbetsgivareavgiften för unga.
Bland regeringens förslag finns skärpta vapenlagar och förbud mot kläder kopplade till gängtillhörighet i domstolar, att försök, förberedelse och stämplig till grovt vapenbrott ska kriminaliseras och att det ska ske en översyn av det rättsliga skyddet av de sociala trygghetssystemen. Sekretesslagstiftningen ska också ändras så att det blir lättare för myndigheter att dela information med varandra.
Allt det där är gott och väl mot en yrkeskriminalitet som breder ut sig och som blir allt mer specialiserad. Vad som däremot är lite oroväckande är att de båda S-ministrarna ingenting nämner om polisens resurser.
Och det i en tid när det bubblar av missnöje i kåren, när åtta av tio poliser funderar på att byta jobb.
Sverige kan införa hur stränga lagar och tillåta vilka tekniska hjälpmedel som helst. Det är trots allt polisen som ska göra jobbet och utan tillräckligt många sådana blir verktygen värdelösa.