FOTO: MICHAEL J LUTCH, JEFFREY RICHARDS ASSOCIATES/AP PHOTO/TT
När kommunalrådet Lorents Burman, och kulturnämndens ordförande Carin Lundberg, tidigare i veckan presenterade det första (av många) beslutet kring Skellefteås nya kulturhus lär inte många ha blivit besvikna – i varje fall inte någon av Skellefteås institutionella kulturaktörer. Enligt pressmeddelandet ska många verksamheter inrymmas, bland annat Västerbottensteatern, Stadsbiblioteket, konsthallsverksamhet (läs Skellefteå konsthall), Museum Anna Nordlander samt ”ytor för att kunna möta kulturens förändringsbenägenhet”.
Det är mycket som ska rymmas i kulturhuset, eller rättare sagt; det behöver byggas stort för att allt ska rymmas. Stadsbiblioteket har i dag cirka 3 200 kvadratmeter, Västerbottensteatern 3 700, lägg därtill konsten och ytorna för att ”kunna möta kulturens förändringsbenägenhet” och vi hamnar i runda slängar på 9 000 kvadratmeter. Lägg sedan till kafé, restaurang och andra kommersiella ytor och vi är snabbt uppe i 10 000 kvadratmeter. Det motsvarar ungefär en och en halv fotbollsplan – eller drygt fem ishockeyrinkar. Var kulturhuset än placeras så kommer det att synas.
Det är precis som Burman säger: ”Kulturen är viktig för att Skellefteå ska kunna nå sina framtidsvisioner” (läs 80 000 invånare 20130). Men man måste komma ihåg att ett kulturhus i första hand är en satsning på kulturkonsumenter, det behövs även en satsning på kulturproducenter, och dit räknar jag den här gången inte de institutionella aktörerna. Det gäller att inte låta sig bländas av glansen från satsningen på kulturhuset.
Statistiska centralbyrån har sammanställt kommunernas kostnader för olika verksamheter. Förra året satsade Emmaboda mest på kulturen, 1 942 kronor per invånare (köpte 30 000 glasföremål och öppnade museum), följt av Umeå med 1 912 kronor (förberedelser inför kulturhuvudstadsåret) och Vara med 1 795 kronor. I Nordanstig har kulturskymningen övergått i kulturmörker; sämst i riket med 480 kronor per invånare.
Skellefteå befinner sig (som vanligt) i mellanmjölksland, ligger varken speciellt bra eller speciellt dåligt till; satsade förra året 1 331 kronor per invånare på kulturen (genomsnittet för riket 1 047 kronor). Vill Skellefteå bli en kulturkommun av rang behöver den siffran plussas på.
Första beslutet är taget, det är nu diskussionen blir intressant, svaren är fortfarande färre än frågorna: vad händer med Nordanåområdet (det ska utredas), ska musiken vara kvar i Anderstorpssalen/Nordanåteatern och är det tänkt att nuvarande stadsbibliotek ska förvandlas till den kongressanläggning besöksnäringen efterfrågat?