Anna Kinberg Batra har varit moderatledare sedan i januari, men hon har ännu inte visat prov på ledarskap. Foto: Maja Suslin/TT
Den 6 november 1881 höll August Palm sitt första offentliga tal i Sverige på ett hotell i Malmö. Ämnet var: Vad vilja socialisterna?
Den 15 oktober 2015 ska Anna Kinberg Batra hålla öppningstal på Moderaternas partistämma på ett kongresscenter i Karlstad. Ämnet borde vara: Vad vilja Moderaterna?
Precis som socialisterna/socialdemokraterna famlade i mörkret, sökte efter framkomliga vägar till makt, ära och inflytande, för drygt 130 år sedan, letar M i dag efter en politisk plattform. De Nya Moderaterna känns inte speciellt nya längre. Den inre splittringen är därtill illa dold.
Sverige befinner sig mitt uppe i en av de värsta parlamentariska kriserna. Krisen lär inte bli mindre av en svag statsminister, Stefan Löfven känns mer och mer obekväm i sin roll, och en svag partiledare för det största oppositionspartiet, Anna Kinberg Batra talar fortfarande om att det tar tid att bli ”varm i kläderna”. En situation som SD-ledaren Jimmie Åkesson försöker utnyttja.
Utan framgång – hittills är bäst att tillägga.
När Kristdemokraterna vinkade farväl till Decemberöverenskommelsen var Anna Kinberg Batra väldigt snabb med att ansluta sig till begravningsföljet – väl medveten om de högljudda DÖ-motståndarna inom det egna partiet. En svag partiledare riskerade inte längre en svidande prestigeförlust på stämman.
Att bryta decemberöverenskommelsen är inte oansvarig i sig. Däremot framstår det som oansvarigt att som ledare för det största oppositionspartiet inte ha en plan B innan man skrotar plan A, att inte stiga fram och peka ut ett realistiskt alternativ, en framkomlig väg, att styra Sverige. Nu blev det i stället FP-ledaren Jan Björklund som i söndagskvällens partiledardebatt klev fram och inbjöd till överläggningar och möjliga samarbeten över blockgränsen.
Det är mycket som M-stämman har att ta ställning till, konkreta, dagsaktuella problem och frågeställningar: första jobbet-avdrag och första jobbet-anställning, utökat rut, ökade krav på välfärdsutövare, en färdplan för ett svenskt Nato-medlemskap, förbud mot organiserande av tiggeri och sist, men inte minst, ordning och reda i flyktingmottagandet, bland annat en bättre fungerande integration och ökad kostnadskontroll.
Sådana sakpolitiska frågor är naturligtvis viktiga för att komma vidare. Än viktigare är frågan hur Sverige ska regeras. Det är dags att Anna Kindberg Batra kliver fram och tar ansvar som partiledare för riksdagens näst största parti. Alternativen till blocköverskridande samarbeten skrämmer nämligen: regeringskris med därpå följande nyval eller att regeringen, oavsett färg, gör sig beroende av Sverigedemokraterna.