Den svenska demokratin har problem. Det politiska inflytandet är ojämnt fördelat. Bara 15 procent tycker till exempel att de kan vara med och påverka beslut på nationell nivå mellan valen. Eller som demokratiutredaren Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot och statssekreterare för Liberalerna, själv uttrycker det: ”Partipolitiken blir en elit, med ryggen utåt.”
Politiken och det politiska samtalet behöver vitaliseras, avståndet mellan makten och medborgarna förkortas. Det är nödvändigt när grunderna för demokratin utmanas av allt starkare konstellationer som föredrar snabb handlingskraft framför demokratiska processer. Putins Ryssland, Orbáns Ungern och Kaczynskis Polen är några exempel på länder i vårt närområde som slagit in på en mer auktoritär väg.
Partipolitiken blir en elit, med ryggen utåt. Wästberg slår huvudet på spiken, med full kraft dessutom. Intresset för samhällsfrågor har inte minskat, snarare handlar det om att de politiska partierna inte lyckats ta tillvara ett samhällsengagemang som ändrat karaktär.
Ta folkomröstningen om centrumbron i Skellefteå. Nog kunde de politiska partierna ha gjort mer för att möta både de som är för och de som är emot en bro. I stället möttes det breda folkliga engagemanget med en trött axelryckning.
Men demokratins problem slutar inte där. Inte ens de som är inne i politiken känner alltid att den är mödan värd. Nästan varannan ledamot i kommunernas fullmäktigen har övervägt att hoppa av, uppdraget känns inflytelselöst.
Lite drastiskt uttryckt: Många av dagens partitoppar lyssnar hellre på intresseorganisationer, tankesmedjor och pr-byråer än de lyssnar på sina egna partimedlemmar och medborgarna de är satta att representera. Att göra sin stämma hörd har blivit en fråga om pengar – och om resurser.
I den digra demokratiutredning – på drygt 750 sidor – som Olle Wästberg tidigare i veckan överlämnade till demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) finns det en hel del förslag på hur det svenska folkstyret ska kunna vitaliseras och göras mer jämlikt.
Det finns väldigt många trådar att dra i, men koncentrerat handlar det om hur de politiska partierna åter ska bli en kanal för människors uppfattningar och tyckande.
Ett intressant förslag är möjligheten att lämna en ”folkmotion” till kommun-, landstings- och riksdagsfullmäktige. Motionerna läggs upp på en särskild webbplats och får förslaget stöd från minst en procent av de röstberättigade måste den behandlas på samma sätt som en motion skriven av någon folkvald. Idén är hämtad från Finland.
Ska den svenska demokratin vitaliseras och fördjupas måste de politiska partierna vara beredda att minska sin egen makt. Även om det kan upplevas jobbigt att bli ifrågasatt och måsta behandla förslag man inte kommit med själv så är det precis vad demokrati handlar om. Att all offentlig makt utgår från folket.