Det är lätt att bli alldeles uppgiven när man läser om alla märkliga våldtäktsdomar. Det är domar där gärningspersonen hällt i offret alkohol trots att hon är så full att hon inte kan gå, där han efter samlaget stjäl hennes mobil och stänger in henne, och sedan ändå frias. Domar där offret hela tiden säger nej men våldtäktsmannen kommer undan, eftersom han kanske trodde att hon egentligen menade ja. Domar där ett vittne har hittat offret fastbunden och omtöcknad, och där hon har dokumenterade skador, men där rätten håller det emot henne att hon inte skrikit efter hjälp, och därför låter förövarna löpa. Det finns, tyvärr, många exempel på domstolar som struntar i stödbevisning och godtar förklaringar långt bortom allt vad rimligt tvivel heter.
Men det finns också bra domar. Ett exempel är fallet med en man som hade sex med en mycket berusad kvinna i publikhavet mitt under en konsert på Bråvallafestivalen förra månaden. Det är ett ovanligt fall i det att det finns flera vittnen till själva akten, däribland en ordningsvakt som såg offret gråta och försöka mota bort gärningspersonen. Det är nu inte sällsynt att en domstol konstaterar att det är objektivt fastslaget att en våldtäkt har begåtts, men friar ändå, eftersom man menar att det inte går att bevisa att gärningspersonen själv verkligen förstod detta. Det intressanta med den här domen är därför hur Norrköpings tingsrätt resonerar kring just uppsåtet.
Tingsrätten skriver i domen: ”Att målsäganden genom hans kropp stod både tryckt mot och tryckt över staketet är saker som han måste iakttagit. Att han hindrade hennes rörelsefrihet genom att hålla sin arm runt hennes hals är även det något som han måste vetat om. Målsägandens berusning måste vidare ha framgått för honom”. Man anser att han måste ha insett att hon inte hade möjlighet att ta sig därifrån, men att han inte brydde sig om det.
Det faktum att hon tidigare hånglat med honom frivilligt ger honom inte ”rätt att tro att han därefter får gå vidare”, påpekar domstolen dessutom. Inte heller spelar det någon roll om han inte märkte att hon grät och försökte få undan honom, ”i och med att det är likgiltigheten inför den särskilt utsatta situationen och inte inför målsägandens eventuella motstånd som är att bedöma i detta mål”. Norrköpings tingsrätt utgår från att mannen är en normalintelligent person och därmed bör ha fattat, och man betraktar kvinnan som en människa med självklar rätt till sin egen kropp. Man dömer för våldtäkt.
Det är stringent, välformulerat. Tingsrätten förklarar noggrant hur man har tänkt i varje steg på vägen mot sitt fällande beslut. Jag önskar så att denna dom blir studielitteratur i den kurs om våldtäktens logik som samtliga domstolar i det här landet borde gå. Den nuvarande våldtäktslagen duger nämligen alldeles utmärkt. Rättsväsendet behöver bara lära sig att tillämpa den på ett vettigt sätt.
