Hittills har Ebba Busch Thor inte lyckats vända sitt partis opinionskris. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Kristdemokraterna är ett av de partier som på senare år lyckats bäst med att använda Almedalsscenen för att göra avtryck.
2009 talade Göran Hägglund om ”verklighetens folk”, ett begrepp som sedan dess kommit att få ett eget liv i svensk politik. I sin Almedalsdebut förra året höll Ebba Busch Thor ett tal som på en halvtimme placerade Kristdemokraterna mitt i diskussionerna om identitetspolitiken och hotet från jihadismen.
Det var ett tal som fortfarande, ett år senare, dyker upp i debatten.
När Busch Thor på onsdagskvällen håller sitt andra Almedalstal är allt emellertid sig likt för KD. Kanske är det till och med lite värre än vanligt. Partiets opinionssiffror brukade ligga strax under fyra procent. Under våren har de snarare varit parkerade på strax över tre.
Som nyvald partiledare hade Busch Thor en idé om att Kristdemokraterna skulle bli Sveriges konservativa parti, och vinna väljarna som saknade de gamla Moderaterna, men också erbjuda ett anständigt alternativ för väljare som gått till Sverigedemokraterna.
Medan Moderaterna gärna ser sig som det stora borgerliga partiet, som tyska CDU, skulle Kristdemokraterna bli som bayerska CSU, ett parti som har en tradition av att vara tillräckligt populistiskt och konservativt för att kunna hålla rent högerut.
Men konkurrensen till höger har visat sig vara betydligt hårdare än vad Busch Thor tänkte sig. Moderaternas ställningstagande för direktavvisningar vid gränsen grusade KD:s förhoppningar om att kunna inta den mest restriktiva migrationslinjen i Alliansen. Samtidigt har Sverigedemokraterna kunnat öka sin andel lojala väljare.
Dessutom finns det en hel del kristdemokrater som inte alls är bekväma med den profil Busch Thor försökt ge partiet. Det innebär inte att Busch Thor ifrågasätts som partiledare, tvärtom är hon personligt populär i alla delar av partiet.
Snarare handlar det om att många kristdemokrater runt om i landet hellre pratar om solidaritet med flyktingar och värdighet i äldreomsorgen än om volymer och kamp mot islamism.
Denna spänning har märkts i flyktingpolitiken där traditionen av solidaritet med flyktingar kolliderat med ambitionen att inta politikens högerkant och strama åt migrationspolitiken.
Att partiet i juni motsatte sig försämrade möjligheter för barnfamiljer att återförenas är ett exempel på hur idealet om en generös flyktingpolitik fortfarande är starkt inom Kristdemokraterna.
Busch Thor har hittills inte blivit den konservativa banérförare som exempelvis ungdomsförbundsordföranden Sara Skyttedal hoppades på. Snarare har hennes roll blivit att balansera mellan partiets traditioner och idén om att KD skulle kunna bli ett annat, och kanske mer framgångsrikt parti.
Under lång tid har Kristdemokraterna kämpat med frågan om vilken roll ett parti som talar om kristna värderingar egentligen ska spela i världens mest sekulära land. Att försöka ta den konservativa nischen är fortfarande det rimligaste svaret. Frågan är bara om möjligheten redan glidit Ebba Busch Thor ur händerna.
Svend Dahl