Man brukar tala om eftertankens kranka blekhet. I vardagligt tal ungefär efterklokhet, att man för sent inser att något man gjort är fel.
Uttrycket kommer ursprungligen från William Shakespeares pjäs Hamlet.
Om det var blekhet eller skammens rodnad som var vanligast förekommande låter jag vara osagt. Men det var många politiker som idkade partipolitisk självkritik när Rune Wästerbys (MP) interpellation om fördelningen av anslagen i den regionala transportplanen diskuterades.
Det blev en på många sätt bra och för kommunfullmäktiges politiker nyttig debatt.
Kort bakgrund: I november förra året klubbade Region Västerbottens förbundsstyrelse igenom den regionala transportplanen. Utan att ta i för mycket kan man säga att Umeå blev den stora vinnaren, med övriga länet på en hedrande andraplats, medan Skellefteå blev den stora förloraren.
Tittar man på projekten som inte kräver kommunal medfinansiering fick Umeå 43,5 miljoner kronor, övriga länet 39,7 miljoner och Skellefteå 500 000 kronor – eller 0,59 procent av den totala budgeten. Däremot fick Skellefteå mest till de projekt som kräver kommunal medfinansiering.
– Det är för jävligt, konstaterade socialdemokraten Ola Burström, ordförande i tekniska nämnden, en politiker som sällan tar till överord.
– Det är för jävligt, konstaterade Hans Brettschneider, gruppledare för Miljöpartiet, en annan politiker som sällan tar till överord.
Det är inte svårt att hålla med …
När jag tidigare skrivit om fördelningen av pengarna i länstransportplanen har det från Region Västerbotten hetat att vissa år får Umeå mycket, andra år gynnas Skellefteå. Kanske är det så, men en föga tröst en gång som denna när Umeå vinner med 43 500 000 mot 500 000.
Moderaten Anette Lindgren träffade det berömda huvudet på spiken när hon konstaterade: ”Alla som inte röstat mot är medskyldiga”.
Och det var – ingen.
Nu ska förvisso Region Västerbotten läggas ner och på ett eller annat sätt slås ihop med landstinget. Och tur är väl det. Men det här är ett typexempel på vad som kan hända när en icke demokratiskt vald organisation har hand om skattepengar. Vem ska väljarna straffa för ”sina” politikers dåliga beslut? Det går inte.
Visst, man kan som Liberalernas Jens Wennberg tycka att den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten ska ta ett större ansvar för norra länsdelens väl och ve. Men samtidigt, den som tiger samtycker, och oppositionen teg hela vägen från regionstyrelsens arbetsutskott.
I ett inte lika rutinerat politiskt sammanhang skulle man kunna tala om dyra lärpengar.
Vad man ska tala om i rutinerade politiska sammanhang är mindre klart.
Kanske är det åter dags att plocka fram den före detta moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet”, där hon bland annat menar att det system som genomsyrar dagens politiska församlingar reducerat ledamöterna till röstboskap åt partiledningen.
Skellefteå är politiskt svagt i förhållande till Umeå, ja, men det ursäktar inte undfallenhet från politikerna från den norra länsdelen, oavsett om det handlar om Region Västerbotten eller om Västerbottens läns landsting – oavsett politisk färg.
Att representanter från samma politiska partier som teg och samtyckte i Region Västerbotten nu ställer sig i talarstolen med skammens rodnad på kinderna, eller var det eftertankens blekhet, hjälper föga.
Det är nog många väljare från den norra länsdelen som delar bland andra Hans Brettschneiders och Ola Burströms uppfattning om att det här är för jävligt.
Det är lätt att säga i efterhand. Frågan är varför ingen sa någonting när länstransportplanen diskuterades – om inte annat som för att göra en ren markering. Det är det nog många väljare som vill ha ett bra svar på.
