Intet nytt under solen. Tidigare finansminister Bo Ringholm (S) fick en tårta i ansiktet när han skulle presentera sin budget.Foto: Mark Earthy/TT
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, talade på Möjligheternas torg i Skellefteå i tisdags. I vanlig ordning stod många med ryggarna mot honom, ett bra sätt att markera vad man tycker. Men så kastade en person ett litet föremål mot Åkesson. SD–ledaren, som tidigare har fått såväl tårtor som ägg kastade på sig, blev inte träffad denna gång.
Alltför ofta dyker de upp, de som väljer att sabotera och attackera i stället för att argumentera. Valrörelsen dras redan med förstörda affischer och valstugor, en tårtattack och hotfulla meddelanden mot politiska motståndare i sociala medier.
I måndags fick Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en tårta uppkörd i ansiktet. Den 20–årige mannen som attackerade Hägglund tillhör gruppen ”Fag army”, som menar att Kristdemokraterna beter sig som ”svin” mot hbt–personer. Att Hägglund inte är en inskränkt homofob – eller att KD anser att ”våld, diskriminering och uttalanden som kränker hbt-personers människovärde” strider mot partiets ideologi – tycks inte spela någon roll.
I ”Fag army” tar de till och med avstånd ifrån RFSL och alla andra ”muppiga organisationer”. En flera decennier lång kamp för tolerans ses alltså som muppig, medan det anses vara tufft att gegga ner en partiledare.
Inget parti tycks komma undan sabotage av valaffischer, som ofta har satts upp av partiaktiva eldsjälar. Även vallokaler är en måltavla, som exempelvis Feministiskt initiativs valstuga i centrala Stockholm, som nyligen slogs sönder. Varför beter man sig så omoget? Förmodligen för att få ryggdunkar av likasinnade. Det vittnar också om en demokratisk bortskämdhet, att man inte ser konsekvenserna.
Demokratin förutsätter att medborgare engagerar sig och tar på sig olika politiska uppdrag, något som få är beredda att göra om priset är otrygghet. I en intervju säger Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S) att han har sluppit hot och trakasserier, och tillägger: ”Men visst tänker man sig för, jag vill inte gå ensam genom stan en lördagsnatt.” (Norran 5/8 2014).
Utan politiker som vågar vara nära medborgarna, som vågar hålla torgmöten och gå genom stan alla tider på dygnet, får vi en fattig demokrati.
En bekant berättade häromdagen att han, när han passerar valstugor, berömmer de olika partierna för deras insats för demokratin. Det är en fin gest. Glädjande nog har också många reagerat på den senaste tidens fulspel i valrörelsen.
Sabotörerna är, och ska förbli, i minoritet.