I slutet av förra veckan gjorde riksdagsledamoten Edward Riedl (M) från Umeå vad en riksdagsledamot ska göra; han talade för sin och partiets sak, bildade opinion.
I en insändare i länskollegan Västerbottens-Kuriren (31/10 2019) kritiserade han utbredningen av vegetarisk kost i kommunala verksamheter. Riedl var ”innerligt trött på alla dessa vegetarianer som vill tvinga andra att äta vegetariskt på skolor, äldreboenden m m. Den som har jobbat och slitit ett helt liv och vill ha vanlig mat på ålderns höst ska banne mig inte tvingas i bönor, sojakorvar och groddar mot sin vilja av någon intolerant hipstervegetarian.”
Dagen efter mordhotades han. Riedl kopplar mordhotet till insändaren. I ett inlägg på Facebook skriver han: ”Det har alltså gått så långt att de intoleranta vegetarianerna som vill förbjuda våra unga och äldre i kommunens verksamheter från att äta kött också tycker mordhot mot meningsmotståndare är befogat.”
Att uttrycka sig smakfullt, välvårdat och sofistikerat tillhör inte Riedl starkare sidor. Men det förändrar ingenting i sak. Hot och hat mot förtroendevalda har inte bara blivit skrämmande vanligt, det är ett allvarligt samhällsproblem, ett demokratiproblem. Hot mot förtroendevalda måste uppmärksammas och fördömas.
Mer än var femte politiker uppger att de utsatts för våld, hot eller trakasserier de senaste åren, visar en undersökning som Expressen gjort. I undersökningen deltog 4 126 politiker. 903 av dem vittnar om att de utsatts för hot, rena överfall och attacker mot bostäder och bilar de senaste fem åren. Det är fullständigt groteskt, för att uttrycka det hela milt och försiktigt.
Efter mordhotet gjorde Edward Riedl vad alla som hotas måste göra. Han gjorde en anmälan. I Riedls fall till det egna partiets gruppledning och riksdagens säkerhetstjänst. Både polisen och säkerhetspolisen har kopplats in.
Varje gång en förtroendevalda hotas för att hen gör sitt jobb behöver frågan om ett starkare straffrättsligt skydd aktualiseras.
Någonting som statsminister Stefan Löfven (S) var inne på i regeringsförklaringen i höstas. Där säger han att ”förtroendevalda (och journalister) måste få ett starkare straffrättsligt skydd mot hot och hat för att kunna fullgöra sina för demokratin avgörande uppgifter.”
Det låter lovande.
Men ord är ord, ord är inte handling. Det behövs verkliga åtgärder. Och det snabbt.
Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att allt hat och alla hot är allvarliga. Det är inte acceptabelt att hota någon, oavsett vem det är. Att det behövs ett starkare straffrättsligt skydd när det gäller förtroendevalda handlar om demokratins förutsättningar.
Nu vet Edward Riedl inte riktigt om han vill/orkar fortsätta som politiker. Under sin politiska karriär har han fått motta hotbrev vid hemmet i Umeå, utsatts för skadegörelse och tvingats larma om okända personer utanför dörren, skriver Expressen. Det är bara att hoppas att han orkar fullfölja uppdraget. Om inte har demokratin åkt på ett svidande nederlag.