Den svenska regeringen ska ”inom kort” erkänna Palestina som stat.
Det kloka i det beslutet går naturligtvis att diskutera. Den tvåstatslösning som statsminister Stefan Löfven (S) drömmer om i sin regeringsförklaring, där han talar om att ”konflikten mellan Israel och Palestina kan endast lösas genom en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer”, är tyvärr inte realistisk, inte i dag när motsättningarna länderna emellan är alltför stora för att inom överskådlig tid kunna överbryggas.
En tvåstatslösning är den enda möjliga lösningen. Så långt är det sannerligen inte svårt att hålla med Löfven. Men när varken Israel eller Palestina är särskilt roade av att förhandla just nu blir ett svenskt erkännande av Palestina mest av allt en symbolhandling som knappast lär föra länderna närmare varandra.
Och det är väl det som måste vara huvudmålsättningen: att föra länderna närmare varandra, så nära varandra att meningsfulla fredssamtal kan inledas. Men i stället för att ens försöka har Israel och Palestina accepterat att leva under ständigt krig.