FOTO: JANERIK HENRIKSSON/TT
Det finns tidningar, och det finns enskilda journalister, som går lite för långt i sin kritik mot och granskning av Sverigedemokraterna. Nu senast klandras Sundsvalls Tidning, Aftonbladet och Expressen av Pressens opinionsnämnd för artiklar om Sverigedemokraten Johnny Skalin. Och SD hävdar, ibland med rätta, att partiet behandlas orättvist i medierna, att deras politiker mäts med en annan måttstock. Samtidigt får man inte glömma att SD inte är ett parti som är som alla andra. I politiken är de ideologiska rötterna viktiga, det berättar ett partis historia, och Sverigedemokraternas rötter står att finna i mer eller mindre rasistiska organisationer och sammanslutningar som Bevara Sverige Svenskt.
Sverigedemokraterna känner sig också orättvist behandlade i riksdagen, marginaliserade av de andra partierna. Redan på valnatten 2010 markerade den dåvarande Vänsterledaren Lars Ohly väldigt tydligt sin ståndpunkt genom att vägra låta sig sminkas i samma rum som Jimmie Åkesson (bilden) och nu säger sig Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven hellre samarbeta med det gamla högerspöket Moderaterna än med SD. Men är det så konstigt, att de andra inte vill samarbeta med ett parti som fram till mitten av 1990-talet inte hade någonting emot att deras medlemmar klev in på partiets möten i bomberjackor.
Men bilden av att vara orättvist behandlad är säkerligen ingenting som Sverigedemokraterna har någonting emot, den passar alldeles utmärkt in i deras politiska retorik; en populistisk folkhemsromantik utifrån ett underifrånperspektiv. På samma sätt passar marginaliseringen i riksdagen partiet eftersom det är svårt att avkräva politiskt ansvar från ett parti som ingenting har att säga till om, som ingen vill förhandla med.
Samtidigt har självförtroendet växt i takt med opinionsframgångar. Man kan fråga sig hur ett parti där skandalerna avlöser varandra bara fortsätter att växa, ofta i takt med skandalerna. Nej, det är inte så enkelt att nio–tio procent av Sveriges befolkning blivit främlingsfientliga. Snarare handlar det om att många människor far illa i dagens Sverige och att det i sin tur gett utrymme för ett populistiskt parti som känner av hur vindarna blåser och säger vad många väljare vill höra; ett hopplock av hårdare tag, stängdare gränser och mer folkhem utifrån perspektivet vi och dem.
SD vill gärna vara som alla andra, men är inte och kommer inte inom överskådlig tid att bli som alla andra. För vilket annat riksdagsparti hade kommit på det rättsosäkra förslaget att hänga ut grova sexualbrottslingar i ett publikt register och kriminalisera utländska (inte svenska) tiggare.