Sedan 1999 har Folkpartiet prenumererat på oppositionsrådsposten i Skellefteå. Men efter höstens valdebacle blir man inte bara av med tre mandat i kommunfullmäktige, utan också rollen som största borgerliga parti och oppositionsrådsposten.
Varför det gick som det gick? Den frågan ska en analysgrupp försöka bringa klarhet i.
Det finns en hel del att fundera över. Brofrågan är en. Många vill göra gällande att FP straffades av väljarna för sitt ställningstagande i folkomröstningen om en ny centralt belägen bro över älven. Men den förklaringen håller inte som enda förklaring. Det var ytterligare fem partier som sa nej, som inte straffades lika hårt av väljarna.
Huvudförklaringen bör snarare sökas på riksplanet, partiets motvind där tycks ha ”spillt över” på FP lokalt. Folkpartiet har i rikspolitiken blivit synonymt med de sjunkande skolresultaten och har haft svårt att nå ut med sin politik.
En annan lärdom som FP lokalt bör dra är att det gäller att synas. Moderaterna syntes mycket i valrörelsen – och nu blir partiets gruppledare Andreas Löwenhöök nytt oppositionsråd.