Domedagsprofeterna har både länge och väl gastat om sämre tider.
Att de skulle få rätt var ingen högoddsare, efter sol kommer regn.
Enligt en färsk prognos från Nordea innebär den försvagade globala konjunkturen en hård smäll för den exportberoende svenska ekonomin. Försiktiga hushåll och minskat byggande är två andra faktorer som slår mot tillväxten, som enligt storbankens ekonomer beräknas falla till en procent.
Man kan väl med fog säga att hittills har det inte gått någon större nöd på kommunen. Skatten är med norrländska mått mätt låg, och trots brister i skolan och i omsorgen är både kommunens verksamhet och ekonomi efter omständigheterna välskött.
Nu när Sverige saknar in saktar också Skellefteå in, och alla de andra kommunerna inom Norrans spridningsområde. I Skellefteå flaggas det redan nu för besparingar i storleksordningen 62 miljoner kronor. Inte i år, men väl under nästa, det vill säga 2020. Nämnderna har fått i uppdrag att fundera på hur det ska gå till.
Samtidigt måste man komma ihåg att Skellefteå kommun har ett bra utgångsläge. Arbetslösheten ligger till exempel under riksgenomsnittet, och tack vare byggandet av batterifabriken beräknas den höga sysselsättningen bestå. Problemen stavas i stället stora avstånd och demografi, personerna under 19 år och över 80 ökar.
Samtidigt som tiderna ska bli sämre ska Skellefteå styras av en ny konstellation. Socialdemokraterna förlorade sin egen majoritet för första gången på flera mandatperioder. Nu ska man regera tillsammans med Vänsterpartiet. Trots att Skellefteborna ville göra en högersväng – Alliansen och SD gick framåt – innebär det rödröda samarbetet att det i stället blev en vänstersväng.
Det ska bli oerhört intressant att se hur mycket inflytande Vänsterpartiet får på politiken i Skellefteå. På riksplanet fick Jonas Sjöstedt ohemult mycket inflytande över regeringens politik.
Att Vänsterpartiet i kommande budgetförhandlingar föreslår skattehöjningar och mer verksamhet i kommunal regi är en lågoddsare.
Men det är tvärt emot vad Skellefteå behöver. Vad nämnderna borde göra – nu är ett bra läge när pengar ska sparas – är att grundligt och seriöst utreda var kommunen får mest för pengarna med bibehållen eller bättre kvalitet. Och då handlar det också om att släppa in privata aktörer inom till exempel serviceboende och hemtjänst.
Det kommer nog alltid att finnas olika åsikter om marknad och stat. Här går en avgörande politisk skiljelinje. Kan kommunen konkurrera med de privata aktörerna, inom till exempel vård och omsorg, finns det ingen ekonomisk anledning att den privata sektorn tar över. Däremot finns det ett valfrihetsperspektiv som inte får glömmas bort i sammanhanget.
Det finns all anledning att värna både valfrihet och etableringsrätt.
Om 2020 ser ut att bli ett dystert år, så ser det inte mycket bättre ut längre fram. Sveriges kommuner och landsting (SKL) menar till exempel i sin prognos att om man inte ändrar arbetssätt, höjer skatten eller statsbidragen ökar så väntar ett accelererande underskott i kommuner, regioner och landsting, från 12 miljarder 2019 till 62 miljarder 2022.
När realiteten knackar på måste en kommun som Skellefteå välja. Den stora frågan är vad som är viktigast; ideologin eller att se till att man får mest och bäst för pengarna. Det sämsta alternativet är att skicka onödiga räkningar till skattebetalarna.