Med en socialdemokratiskt ledd regering är inget förslag så dåligt att det inte kan göras ännu sämre.
När transportbranschen i förra veckan träffade kommittén för vägslitageavgift – visst låter det bättre än transportskatt– för andra och sista gången innan förslaget ska lämnas i december blev den redan på förhand kalla duschen ännu kallare.
Inför valet 2014 varnade Norra Skogsägarna för att ”en höjning av transportskatten med 14 kronor milen kommer innebära att produktionen av förnybara bränslen bromsas in. Den kommer med all sannolikhet även innebära att många dyrbara jobb skulle försvinna från Västerbottens län.” ( Svenskt Näringsliv 2/9 2014)
En transportskatt på 14 kronor milen hade varit illa nog för norra Sverige med sina långa avstånd och begränsade möjligheter att föra över transporter från lastbil till järnväg.
Men nu talar uppgifter från Vägslitageutredningens hearing inte längre om 14 kronor milen – utan om 28. Skogsindustrin uppskattar att det skulle kosta branschen två miljarder kronor årligen – och försämrad konkurrenskraft.
Visst, man kan tycka att transportnäringen ska vara med och betala för slitaget på Sveriges vägar. Men då ska det ske rättvist över hela landet. Som förslaget ser ut nu finns inga undantag för vare sig regioner eller sektorer.
Det innebär att norra Sverige straffas för att avstånden här är längre och för att regering efter regering inte velat satsa tillräckligt på infrastrukturen. Visst fraktas en del via sjöfart och järnväg, men ofta är lastbilen det enda alternativet.
Nu ska inte bara nuvarande regering tadlas. Med storstadsperspektiv för ögonen har regering efter regering satsat där det finns flest röster att hämta. Samtidigt kan dagens rödgröna regering inte smita undan ansvar för sina beslut.
Drivmedelsskatten höjdes, och kommer att fortsätta att höjas, vilket främst drabbar de delar av Sverige där avstånden är långa och den egna bilen ofta är det enda alternativet.
I förra veckan beslutade riksdagen (Centerpartiet var enda parti som röstade emot) att avveckla Inlandsinnovation, ett statligt riskkapitalbolag med fokus på företag i norra Sverige. Två miljarder flyttas till ett nationellt riskkapitalbolag. ( Debattartikel i Norran 20/6 2016)
I förra veckan flyttade också civilminister Ardalan Shekarabi (S) en första statliga myndighet från Stockholm.
Det är ingen dum tanke att flytta ut myndigheter i landet. Men gör man det med motiveringen att ”vi ser det som en viktig åtgärd för att göra det som staten och regeringen kan göra för att bidra till sammanhållningen i vårt land och god tillväxt och utveckling i hela landet” kanske man inte ska börja i den förhållandevis tätbefolkade Kalmarregionen.
Beslut efter beslut slår med kirurgisk precision mot de delar av Sverige där avstånden är längst och där alternativen till vägtransporter få. Men än är det inte för sent för infrastrukturminister Anna Johansson (S) att rädda ansiktet på sig själv och regeringen genom att om inte skrota idén om en kilometerskatt för tung trafik så i varje fall ta hänsyn till regioner och sektorer.
Om inte blir det ännu en skattehöjning i raden som slår hårdast mot norra Sverige, dess befolkning och näringsliv.