”Vill du utbilda dig till ordningsvakt?”
Så inleddes en Facebook-status förra året.
Fortsättningen löd: ”Ordningsvakter medverkar till att upprätthålla allmän ordning och har lydnads- och rapporteringsplikt till polisen, som utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakter. Ordningsvakter har begränsade polisiära befogenheter och får omhänderta personer som är berusade eller uppträder störande på allmän plats.”
Facebook-statusen kom varken från Arbetsförmedlingen, ett vaktbolag på jakt efter ny personal eller en privat arbetsförmedlare.
I stället var det Skelleftepolisen som uppmanade folk att söka från sitt eget FB-konto.
Men i själva verket var det ett rop på hjälp i en tid när det gått inflation i trygghetsåtgärder.
I förra veckan hade kommunstyrelsens arbetsutskott i Skellefteå ordningsvakter på dagordningen. Ett tjänstemannaförslag hade väckt frågan om huruvida det så kallade paragraf 3-förordnandet skulle utvidgas.
Paragraf 3-förordningen i ”Lagen om ordningsvakter” tydliggör inom vilka geografiska gränser som en ordningsvakts uppdrag och befogenheter är avgränsade till.
Från att i dag ha ökade befogenheter att ingripa i de centrala delarna av Skellefteå, bland annat i stadsparken och på och omkring torget, diskuteras det nu huruvida ordningsvakter även ska få ansvar för fler platser och större områden.
Norran kunde på nyhetsplats i förra veckan redogöra för tre förslag: I tre olika alternativa förslag tecknas en bild av hur det kan bli framöver: Busstationsområdet inklusive väntsalen, nämnda plats samt området mellan Repslagargränd och Skeppargatan norr om Kanalgatan samt Mimer mellan Hörnellgatan och Skeppargatan.
I ett tredje alternativ föreslås hela stadskärnan, 20 kvarter, norr om älven. Vi pratar om en svensk kommun som i så fall skulle underlätta för polisen att i praktiken abdikera sin närvaroplikt i de centrala delarna av staden, där de flesta invånare rör sig för att nyttja centrala samhällsfunktioner – förutom just polisens beskydd.
Skellefteå är knappast ensamt om att vända sig till ordningsvakter i hopp om en mirakellösning i tider när polisen lider av brist på personal och det påvra söktrycket till polisutbildningen inte ens lyckas fylla utbildningsplatserna.
Glöm bakmaskinen, presentkortet eller elcykeln; årets julklapp från politikerna till medborgarna ska vara en ordningsvakt. Det är en gåva som i längden riskerar göra många djupt besvikna. Förhöjda förväntningar och falsk trygghet har ingen returperiod.
Inför och under semestertider kan det förvisso finnas all anledning att beakta behovet av ordningsvakter. Som komplement kan ordningsvakter fungera utmärkt – under begränsade perioder för specifika syften mot exempelvis särskilda ungdomsgäng.
Men att etablera vad som i praktiken är ett trygghetsmässigt parallellsamhälle, där lokala ordningsvakter utan våldsmonopol ersätter polisen som den primära trygghetskällan, riskerar att skapa trygghetsstatister i en osäker citykuliss.
Kommuner ska inte heller bidra till att sänka rättmätiga förväntningar på att polisen ska sköta sin uppgift. Det betyder dock inte att de lokala partiföreningarna inte ska sätta press uppåt i sina respektive partier med budskapet att ta poliskrisen på stort allvar.
Men framför allt ska kommuner inte bli aktörer i trygghetsindustrin.
Trygghet är en rättighet, inte en service.
Csaba Bene Perlenberg