För 15–20 år sedan, när jag flyttade till Skellefteå, var bostadsbrist ett okänt begrepp. Skebo hade 1 300 lediga lägenheter. Det var bara att välja och vraka: enrummare, tvårummare, trerummare eller större, hyresrätt, bostadsrätt eller villa, privat eller kommunalt. Nu ser det annorlunda ut. Norran har i ett antal reportage berättat om bostadsbristens Skellefteå, om Pauline som stått i kö hos Skebo i fyra år utan att ha fått ett enda erbjudande, om den nyktre alkoholisten Pelle som kvartar hos kompisar eller sover under bar himmel, om studenter som tvingas bo i kvartersgårdar eller på campingplatser.
Bostadsmarknaden i Skellefteå har kommit in i en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Den lokala urbaniseringen har accentuerats, många äldre (främst 40-talister) vill flytta in från byarna till stan, andra vill lämna huset för en lägenhet, men eftersom det finns så få lediga lägenheter har rotationen på bostadsmarknaden mer eller mindre avstannat. De lägenheter som säljs blir dyrare och dyrare, den tvåa på Anderstorp som bara för några få år sedan mer eller mindre skänktes bort kostar i dag uppemot halvmiljonen. Många sitter fast i boenden de egentligen vill lämna.
Samtidigt som kommunen satt upp målsättningen att Skellefteå ska ha tillväxt, vara 80 000 invånare 2030, står 21 000 personer i Skebos bostadskö. Vill du ha en tvåa på Norrböle får du vänta i tio år. Byggs det inte fler lägenheter lär det målet bli svårt att nå. Kommunalrådet Lorents Burman (S) anser att kommunen måste ta bostadsbristen på största allvar. Det är bra, men det borde Socialdemokraterna ha gjort för länge sedan.
Det kommunala bostadsbolaget Skebo har ett stort ansvar när det gäller att lösa Skellefteås bostadsbrist. Först och främst handlar det om att hyresrätter behövs i ett dynamiskt samhälle eftersom de möjliggör för människor att vara mobila och flexibla utan att behöva binda upp sig med lån. Men det handlar också om ett kommunalägt bostadsbolags skyldighet att lyssna på vad marknaden vill ha och hur mycket marknaden behöver. Det ansvaret har Skebo inte tagit. De privata aktörerna (utan offentliga pengar i ryggen) måste tänka på ett helt annat sätt innan de investerar för att inte riskera att gå miste om satsat kapital.
Det byggs alldeles för lite i Skellefteå, och i Sverige. Det är för dyrt att bygga, hyrorna blir för höga, lägenheterna svåra att hyra ut, är det många som tycker. Regeringen kan göra det billigare att bygga genom olika avregleringar. Det hade naturligtvis hjälpt en hel del. För en sak är säker: utan fler bostäder riskerar både Sverige och Skellefteå att stanna av, både ekonomiskt och socialt.