För inte så väldigt länge sedan var Norrbotniabanan i princip politiskt stendöd. På riksplanet höjdes inte mycket mer än enstaka röster, en av dessa tillhörde folkpartisten Gunnar Andrén från Stockholms län. En stockholmare som tidigt insåg banans betydelse, inte bara för Norrland, utan även för Sverige och övriga Europa.
Nuförtiden är tongångarna annorlunda. Samtliga riksdagspartier har lovat att järnvägen ska byggas, bara de får vara med och bestämma. Vallöftena skiljer sig från parti till parti, men överens är de, byggas det ska det.
I Socialdemokraternas valmanifest utlovas en byggstart för Norrbotniabanan. Men hur detta vallöfte egentligen ska tolkas är inte så lätt att veta, svaret skiljer sig beroende på vem man pratar med, och från partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm intet nytt.
Nu har Norrbotniabanegruppen fått en ny ordförande, Skellefteås kommunalråd, socialdemokratern Lorents Burman. Förordnandet gäller ett år. Kanske kan Burman ta på sig uppgiften att en gång för alla, och för alla, reda ut vad partiets vallöfte egentligen innebär.