Foto: Sofia Eriksson/TT.
”En timmes flyg ner till Arlanda-Stockholm/Två timmar till för en Guiness i London”. Luleåbandet Movits sjöng redan 2011 om den europeiska gemenskapens många fördelar. När veckans Brexitförhandlingar, som avslutades i torsdags (20/7), ska summeras har de handlat om tidigare bortglömda gränser.
Medan EU-representanter uppskattat Storbritanniens nota för utträdet till mellan 65 och 100 miljarder euro, har britterna konsekvent vägrat att befatta sig med några summor. Allt som den brittiske Brexitministern David Davis sagt är att EU:s beräkningar ska ”utmanas”. Premiärminister Theresa May har tidigare sagt att ingen deal är bättre än en dålig. Det är en beklaglig arrogans från britterna.
EU:s chefsförhandlare Michel Barnier lät förstå att det finns en ”grundläggande skillnad” mellan parterna i synen på rättigheter för de EU-medborgare som i framtiden vill bo i Storbritannien ( Politico, 20/7). Men Brexit går att förstå inte bara utifrån ekonomi och migration, utan även från Movitsperspektivet: Guiness och flyg.
Sedan början av 1990-talet har gränsen mellan Nordirland, en del av Storbritannien, och EU-landet Irland varit utsuddad. Barnier har tidigare förklarat att ” friktionsfri” handel mellan EU och Storbritannien intekommer att bli en realitet i och med Brexit. Med hjälp av tullar, kontroller och avgifter kommer EU-kommissionen rimligen vilja stänga till den nordirländska bakdörren.
Sedan 1759 bryggs Guiness i den irländska huvudstaden Dublin, men buteljeras numera i nordirländska Belfast. Varje dag korsar i snitt 35 dryckestransporter gränsen åt något håll. Enligt magasinet The Economist (15/7) uppskattar bolaget bakom drycken den årliga kostnaden för sådana handelshinder till över tio miljoner kronor – vilket kommer avspeglas i priset på en pint. Eftersom Storbritannien därtill är Irlands näst största handelspartner efter USA, lär Brexit även påverka exporten till Londonpubarna.
Men utan ett avtal om flygtrafiken mellan Storbritannien och EU, finns en risk att brittiskägda flygbolag inte tillåts flyga inom EU. Enligt ECAA-avtalet som reglerar den gemensamma flygmarknaden, krävs att Storbritannien sluter nya långtgående samarbetsavtal med EU för att få tillgång till det europeiska luftrummet. Det skulle innebära att landet måste följa alla EU-direktiv på området utan att ha något inflytande på utformningen av dem.
Det är högst osannolikt att London går med på en sådan deal när de inte ens vill kännas vid några ekonomiska åtaganden för sitt utträde. Förhoppningsvis inser EU samtidigt vikten av att behålla de stora flöden av brittiska turister som göder många europeiska länders turistindustri, och ändrar i ägarkraven.
Brexit kan annars innebära att stora europeiska operatörer får draghjälp av EU att kringskära marknaden, höja biljettpriserna och göra det dyrare för människor att åka till London och avnjuta en stout. Det vore en dyster dominoeffekt.
Gustav Juntti
