Det där med långa avstånd i norr tycks helt ha gått Sveriges styrande och ställande politiker förbi.
Kanske blir det så med utsikt över Stockholms ström och med både tunnelbana och centralstation på gångavstånd.
I Sverige finns en nollvision. Beslutad av riksdagen 1997. Det långsiktiga målet är att ingen ska dödas, eller skadas allvarligt, till följd av trafikolyckor. Det är svårt att kritisera själva andemeningen, för vem motsätter sig en målsättning om att färre ska dödas och/eller skadas i trafiken.
Det har byggts mötesfria vägar, korsningar har blivit cirkulationsplatser och fartkameror har satts upp för att sänka medelhastigheten främst på olycksdrabbade vägsträckor. Lägg därtill att bilarna successivt blivit säkrare och försetts med allehanda tekniska hjälpmedel.
Det har gett resultat: 1997 omkom 541 personer i trafikolyckor, 2007 hade den siffran sjunkit till 471 för att förra året ha sjunkit till 260. Så låga nivåer har vi inte sett i Sverige sedan krigsåren på 1940-talet – trots en kraftigt ökad trafikmängd.
Liv har räddats.
Ett annat beprövat sätt att minska antalet olyckor, döda och skadade i trafiken är att sänka hastigheten. Det är i varje fall vad Trafikverket säger: ”När du ökar farten, ökar också din stoppsträcka. Vid 70 km/tim är stoppsträckan 43 meter. Vid 90 km/tim är stoppsträckan 65 meter”, står det bland annat att läsa på deras hemsida.
Och det är precis vad Trafikverket nu vill göra. Man föreslår att högsta tillåtna hastighet sänks från 90 till 80 kilometer i timmen på 20 vägavsnitt runt om i Västerbotten. Totalt handlar det om cirka 16 mil. Sex av dessa finns längs länets viktigaste transportled, E4 mellan Skellefteå och Umeå. Det har fått länsstyrelsen att ilska till.
– Det är uppenbart att Trafikverkets arbete med att nå nollvisionen i trafiken inte har inriktats på att förbättra vägstandarden, utan endast handlar om sänkta hastigheter. Det blir en effektiv minskning av möjligheten till arbetspendling och är inte acceptabelt, dundrar landshövding Magdalena Andersson. Det är bra rutet!
Vilket för oss tillbaka till Sveriges styrande och ställande politiker med utsikt över Stockholms ström och med både tunnelbana och centralstation på gångavstånd.
För några år sedan var det Anders Borg (M) som satte femtondubbla reglar och femtondubbla lås på den statliga portmonnän. Nu heter finansministern Magdalena Andersson (S) – och låsen sitter kvar. Trafikverket får helt enkelt inte nog med pengar för att kunna hålla tillräckligt hög standard på vägarna, inte ens på Europavägarna.
Varje enskilt dödsfall i trafiken är en tragedi. Och det ska i ärlighetens namn sägas att om hastigheten sänks från 90 till 80 kilometer i timmen på sex mil väg längs E4 ökar restiden med blygsamma fem minuter. Det kan väl de allra flesta leva med, om olyckorna i allmänhet och dödsolyckorna i synnerhet minskar.
Men utan pengar tvingas Trafikverket nöja sig med att sänka hastigheten i stället för att höja den med hjälp av bättre vägstandard och mötesfria vägar. Det är att förvandla goda föresatser till ren och skär symbolpolitik. Vägdöden är betydligt viktigare än så.