FOTO: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Ett bra parti, men inte tillräckligt bra för att väljarna ska lägga sin röst på det. Så kan man beskriva Folkpartiets dilemma. För många väljare är och förblir Folkpartiet det näst bästa alternativet i svensk politik. Så har det varit i sex decennier nu. Med det i åtanke är det lite märkligt att Folkpartiet, med några få undantag, inte lyckats bättre i riksdagsvalen. En trolig orsak därtill är att FP är det riksdagsparti som haft svårast att behålla sina väljare från ett val till ett annat.
Det är många som vill prata skola, partiets profilfråga i Visby. Många väljare kommer också att lägga sin röst på partier som levererar bra förslag när det gäller skolan. Det visar en nyligen genomförd Sifo-undersökning. Någonting som borde gynna FP, partier som är profilerade inom ett visst område brukar tjäna på att den frågan kommer upp i debatten. Problemet är bara att trots alla reformer, trots allt prat om mer ordning och reda och en väg bort från ”den socialdemokratiska flumskolan” har resultaten uteblivit. Det har blivit allt svårare att för väljarna förklara varför den svenska skolan inte står sig bättre i jämförelse med utbildningarna i andra länder.
Nackdelen med profileringen är att Folkpartiet under Jan Björklunds ledning utvecklats i riktning mot ett enfrågeparti. Delvis är det självförvållat, delvis beroende det på att EU- och försvarsfrågan hamnar så långt ner, sist och nästsist, på listan över väljarnas viktigaste frågor. Det som Folkpartiet vill prata om är det allt färre som vill lyssna till. EU ses som ett nödvändigt ont, eurofrågan är död och begraven, en anslutning till Nato är för många fortfarande otänkbart, trots att det säkerhetspolitiska läget radikalt förändrats.
Den liberalism som präglar partiet riskerar att vara på väg mot vägs ände. Folkpartiet förknippas inte minst här uppe i norr alltmer med en liberalism med en rad mindre trevliga prefix: marknadsliberalism, nyliberalism, kravliberalism. Förhoppningsvis kan jämställdhetsminister Maria Arnholm, som stark socialliberal röst, föra in partiet i klassiska hjulspår med ett stort engagemang för samhällets mindre lyckligt lottade.
Socialförsäkringssystemen behöver lappas och lagas, jämställdhetsdebatten intensifieras, både runt köksborden och i styrelserummen. Lägg därtill en äldreomsorg där det blir allt svårare att få en plats på ett äldreboende och inkomsttryggheten vid sjukdom och arbetslöshet. Det finns massvis av viktiga socialliberala frågor som bara ligger och väntar på Folkpartiet att ta tag i.
Frågan är bara tillsammans med vem FP ska göra det. Övriga allianspartier tycks inte vara speciellt intresserade därtill, då finns egentligen bara ett alternativ kvar: S + MP + FP = sant.