Tidsbegränsade statliga stöd är som tomma kalorier, näringsfattiga och potentiellt farliga.
Tomma kalorier kan vara trevligt för stunden men riskerar att leda till systemfel och komplikationer. I stället för vitaminer och mineraler är tomma kalorier näringsfattiga och skadliga.
Samma sak kan sägas om de projektpengar eller kortsiktiga, tidsbegränsade stöd som staten emellanåt förlänar kommuner och regioner.
I stället för långsiktiga spelregler och tydlig finansiering, vilket skapar planeringsmöjligheter och ansvarstagande för det offentliga, matas kommuner med smaskiga, men förrädiskt tomma kalorier.
Norran uppmärksammade häromdagen på nyhetsplats att Skellefteå kommun avstått 6,6 miljoner kronor i habilitetsersättning för personer med funktionshinder och som deltar i daglig verksamhet. Kommuner som inte har den typen av ersättning skulle därmed kunna införa det. Men det fanns ingen garanti att de kommuner som får stödet ett år, får det följande år. Och år 2021 är det slut med stödet.
Därmed bestämde sig kommunen att tacka nej, eftersom det är kontraproduktivt att införa ett stöd som kommunen inte har möjlighet att fortsätta med inom kort.
I föreningen RBU Skellefteå är kritiken av förståeliga skäl stor. Verksamheten, som jobbar för rörelsehindrade barn och ungdomar, menar att det trots det korta perspektivet hade varit fördelaktigt för de medverkande i daglig verksamhet att få sina kostnader täckta.
Daglig verksamhet spelar en stor social roll för den enskilde och deras familjer. Den är dock inte gratis. Färdtjänst och mat är utgifter som kan vara en onödig tröskel.
Skellefteås hantering är dock den långsiktigt ansvarsfulla. I stället för hållbara statsbidrag blir kommuner och regioner alldeles för ofta slavar under duttande projektdagsländor. Tidsbegränsade potter handlar inte sällan om målsökande godisregn till specifika demografiska grupper som ska charmas på övriga medborgares bekostnad. Kommuner behöver långsiktiga planeringshorisonter.
Det finns alltid olika grupper som hade behövt mer satsningar och ökat stöd. För just tidsbegränsade statsstöd borde den vägledande principen vara enkel: Ge stöd till nödvändiga omställningar för specifika branscher eller arbetstagargrupper som drabbats av stora arbetsplatsnedläggningar eller grupper som på annat sätt förfördelats av olika, unika anledningar. Att vara funktionshindrad är allt som oftast inget tidsbegränsat tillstånd.
Däremot borde de med funktionshinder givetvis ha en dräglig vardag. Det är också rimligt att den dagliga ersättningen täcker deltagande i daglig verksamhet, men detta måste göras genom en hållbar, långsiktig finansiering.
Ett större problem än att Skellefteå avstod från att använda ett kortsiktigt statligt stöd är att daglig verksamhet inte når sitt syfte. I våras konstaterade Socialstyrelsen i en ny rapport att ytterst få funktionshindrade når jobb eller studier efter daglig verksamhet - när just det är själva syftet med verksamheten. Närmare sagt endast 0,2 procent av 33 800 personer som hade daglig verksamhet 2014 har sedan dess haft ett lönearbete som varat i minst två år.
Människor med funktionshinder har begränsningar i sina personliga friheter. Att samhället arbetar för att ge bättre förutsättningar att klara av vardagen är en anständighetsfråga. Funktionshindrade förtjänar bättre än tomma kalorier från den statliga godispåsen.
Csaba Bene Perlenberg