Vid en internationell jämförelse framstår vårt svenska valsystem som ett under av robusthet och hederlighet. Inte ens sjabblet i Västra Götaland 2010, där valet till landstingsfullmäktige fick göras om sedan det uppdagats ett antal fel – bristfälliga budröster, röster som inte kom fram i tid, väljare som inte fick rösta och röster som inte kom med i den slutliga sammanräkningen – har i någon större utsträckning kunnat svärta ner förtroendet för det svenska valsystemet.
Men ska man vara ärlig så innehöll valet 2010 ytterligare en skavank, mindre uppmärksammad, men inte mindre allvarlig. Räknar man strikt röst för röst fick Socialdemokraterna tre och Moderaterna ett mandat för mycket i riksdagsvalet. Beroende på att nuvarande valsystem gynnar större partier vid fördelningen av mandaten. I och med att partierna blivit fler klarar nuvarande system inte av att ge mandat som korrekt motsvarar stödet i riket.
Det var därmed läge för en rejäl översyn av vallagarna. I förra veckan presenterade vallagskommittén ett delbetänkande. Förutom en justering av valsystemet, för att inte större partier ska fortsätta gynnas, innehåller betänkandet även förslag om skriftligt samtycke till att vara kandidat, partisymboler i färg tillsammans med partibeteckningen på valsedlarna och en andra spärr på 2 procent för att få mandat i kommuner med bara en valkrets.
Däremot finns inga skrivningar kring den mest komplicerade frågan, den om ett elektroniskt röstningsförfarande ska införas eller inte. Vid en första anblick borde ett sådant system inte vara speciellt svårt att införa. Vi deklarerar och sköter bankärenden via internet eller mobilen, vi handlar och betalar för varorna, några av oss lånar pengar med ett par knapptryckningar. I Finland genomfördes, som ett experiment, elektronisk röstning med tillfällig lagstiftning 2007–2008. Det gick väl sådär …
Vid närmare eftertanke finns det en rad problem som måste redan ut: hur skapa ett system som både kan identifiera den som röstat och samtidigt kan garantera att valhemligheten inte röjs, kan man lita på att den som sitter hemma vid datorn och röstar inte utsatts för otillbörlig påverkan när vallokalens sociala kontroll gått förlorad.
Man behöver inte vara teknikfientligt lagd för att inse att det inte bara är att sätta igång. Däremot lär det på några vals sikt bli svårt att stå emot kraven på ett enklare och smidigare sätt att rösta. Därför är det lika bra att förbereda sig på vad som med mycket stor sannolikhet komma skall genom att införa elektronisk röstning i själva vallokalen för den som vill – och vågar tro på tekniken. Då hade i varje fall ett av problemen undanröjts; misstanken om att det förekommit otillbörlig påverkan i samband med röstningen.