Nyligen bestämde sig föreningar, kyrkor och Skelleftebor att hjälpa de tiggare som finns i stan. Det är cirka tio personer från Östeuropa det rör sig om. Av ren medmänsklighet är det omöjligt att vända dem ryggen, särskilt nu när vintern står för dörren. Engagemanget och viljan att hjälpa är något att vara stolt över.
Samtidigt är frågan om i vilken utsträckning kommunen får hjälpa inte helt glasklar. Tiggare har rätt till akut hjälp, till exempel mat för dagen eller till övernattning på ett härbärge. Om barn drabbas finns en skyldighet från kommunens sida att rycka in. Kommunallagen säger samtidigt att kommunen endast får ägna sig åt sådant som är av ”allmänt intresse” och ”har anknytning till dess medlemmar”, vilket kan leda till olika tolkningar.
Många kommuner ordnar med härbärgen och mat. Helsingborgs stad har utsett en handläggare för kontakten med tiggarna, medan frågan är relativt ny i en kommun som Skellefteå.
Rumänien och de länder där romer diskrimineras borde ta sitt ansvar, men gör det inte. I det skedet gör vi helt rätt som inte blundar för människor i nöd.