Nio gånger av tio brukar budgetfullmäktige i Skellefteå vara en småtrist, rätt enformig historia.
Det var det inte den här gången.
Det började med att Miljöpartiets gruppledare Hans Brettschneider placerade en slokande solrosplanta (?) i talarstolen när han pratade om kommunens näringslivsklimat.
Nu är frågan vilken av MP:s politiska metaforer som överlever längst; Gustav Fridolins kolbit eller Brettschneiders solrosplanta.
Sedan gick kommunalrådet Maria Marklund (S) upp och presenterade två nya och ett halvnytt förslag. För det första ska gratis busstrafik för elever från och med årskurs 6 till och med gymnasiet utredas (jubel från Västerpartiet som länge drivit frågan), för det andra ska ett äventyrsbad i Eddahallen utredas och för det tredje ska det utredas vad det hade innebär om en privat aktör byggt och drivit Örjansbadet i Skelleftehamn.
Någonting håller uppenbarligen på att hända inom socialdemokratin i Skellefteå. Det som för bara några år sedan var mer eller mindre ideologiskt omöjligt, inte minst försäljningen av stora delar av allmännyttan, är i dag möjligt. Insikten att allting inte nödvändigtvis görs varken bäst och billigast av det offentliga börjar slå rot; på tal om Brettschneiders solrosplanta.
Det var ett stolt kommunalråd som presenterade majoritetens budgetförslag. I Lorents Burmans tredje presentation använde han sig flitigt av formuleringar som ”en stark budget” och ”en budget som sticker ut”.
Sammanlagt ska kommunen investera runt fyra miljarder kronor under den närmaste femårsperioden. Det är bra att kommunen äntligen öppnar plånboken för att försöka skapa den attraktiva tillväxtkommun som (nästan) alla politiker talar sig varma om.
Problemet för den nuvarande S-regimen är bara att alla dessa investeringar borde ha påbörjats för länge, länge sedan.
Diskussionerna om majoritetens skolsatsning verkligen är en satsning fortsatte med oförminskad styrka. Liberalernas Andreas Westerberg presenterade siffror som visade att för- och grundskolenämnden får 1,7 miljoner kronor mer att röra sig med när man tagit hänsyn till kostnadsökningarna. Gymnasieskolan skulle enligt Westerberg få 5,7 miljoner kronor mindre. Siffror som bland andra Burman hade synpunkter på.
Hur som helst vill den borgerliga Alliansen i Skellefteå satsa 33,5 miljoner kronor mer på driften av skolan än vad Socialdemokraterna vill.
Sakta börjar S i Skellefteå svänga åt höger. Det går med små steg, men det går. Men ska Skellefteå kunna växa och nå befolkningsmålet 80 000 invånare 2030 räcker det inte med satsningar på skolan, på kulturhus, på nytt resecentrum eller bra gång- och cykelvägar. Vad som behövs är en massa nya arbetstillfällen, inte minst inom den privata sektorn.
I de för Skellefteå så viktiga näringslivsfrågorna har S dock en lång väg att vandra innan man ens börjar närma sig Alliansens förslag om valfrihetssystem inom hemtjänsten, ett regelverk för utmaningsrätt gentemot kommunalt utförd verksamhet, att upphandla städningen av kommunens skolor på den privata marknaden och att sluta driva fotvård, verkstäder och växthus i egen regi.