Siffrorna talar sitt tydliga språk: under de senaste fyra åren har över 70 bibliotek lagts ner, sedan slutat av 1970-talet har klåfingriga kommunpolitiker sett till att en tredjedel av Sveriges folkbibliotek försvunnit. Här i Skellefteå debatteras skolbiblioteken med jämna mellanrum.
Det kan förefalla lite onödigt att bekymra sig över bokens framtid. Men den snabba tekniska utvecklingen har gjort att den pappersbok som min egen generation är uppväxt med, som vi har vant oss vid, är hotad, om inte i dag så på sikt. Och i ett samhälle där pappersboken får allt mindre betydelse – det mesta finns ju på nätet för laglig eller olaglig nedladdning – måste man även fungera kring bibliotekens innehåll och funktion.
Det har regeringen gjort och presenterade tidigare i veckan förslaget till den nya bibliotekslag som är tänkt att börja gälla från årsskiftet. Utlåning av e-böcker ska vara avgiftsfri och barn och unga ska prioriteras tillsammans med personer med funktionsnedsättning, med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter.
Allt det där är gott och väl på alla sätt och vis. Problemet här är varken regering eller riksdag utan snarare att alla kommuner inte insett bibliotekens betydelse för läsförståelse, för kunskap, för möjligheten att kunna växa som människa, för folkbildningen och för en massa annat också. Kunskap väger tungt, men är lätt att bära.
Men, säger kanske vän av ordning, all kunskap finns ju samlad på nätet, så varför ska då kommunerna satsa pengar och resurser på böcker och bibliotek. Just därför, blir svaret, därför att allt finns samlat på nätet, därför att vi dagligen överöses med information, budskap och valmöjligheter, och någon måste ju hjälpa dem som inte själva klarar av att gallra, rensa och värdera.
Med andra ord: det hjälper inte att bara värna biblioteken, att köpa in en samling böcker och lite tidningar kan vem som helst göra, även bibliotekarierna måste värnas, de som kan ge det stöd, den rådgivning och den vägledning som nätet inte gör. All den kunskap som finns samlad på ett bibliotek är ingenting värd om det inte finns någon där som kan guida runt bland all information.
Att den nya bibliotekslagen slår fast att varje kommun ska ha ett folkbibliotek är bra, men det är bara en början, utan bibliotekarien är biblioteken inte mycket värda, oavsett i vilken form informationen inhämtas. Den nya tekniken innebär oanade möjligheter, samtidigt som den måste användas med fingertoppskänsla. Bara för att boken du vill läsa finns några musklick bort behöver inte betyda att stadsdelsbiblioteken försvinner och ett antal bibliotekarier med dem. Kommunerna måste ha betydligt högre ambitioner än så.
