Jultomten. Påskharen. Tandfen. ”Elöverkänslighet”. Kära fantasier har många namn. Trots att ”elöverkänslighet” eller ”elallergi” som diagnos saknar vetenskapligt stöd och inte är en medicinsk sjukdom finns det tyvärr de som tror sig lida av en åkomma med olika slags symtom som hävdas vara resultatet av elektromagnetiska fält och mikrovågor.
I Sverige finns det enligt ”Elöveröverkänsligas” Riksförbunds hemsida hela 27 läns- och lokalföreningar runt om i riket. En av dessa grupperingar finns i Skellefteå. Dess lobbyverksamhet har på kommunalt plan varit mycket framgångsrik då Skellefteå kommun ger kommunala bidrag för så kallad ”elsanering”. Detta samtidigt som Vårdguiden menar att "I dagsläget finns inte vetenskapligt stöd för elsanering."
På Skellefteå kommuns hemsida finns ansökningsblanketter om upprepade bidrag till elsanering. I kommunens informationsblad (jodå, det finns ett sådant också) med titeln ”Information om bidrag för att el-sanera ditt hem” konstateras att: ”Om du flyttar får du inte ta med dig det du fått åtgärdat för bidraget. Däremot kan du ansöka om nytt e-saneringsbidrag för den nya bostaden.” Kommunen finansierar 75 procent av saneringskostnaden för att lindra besvär för ett medicinskt tillstånd som inte existerar, dock max 50 000 kronor. Ansökan kräver dock ett läkarbesök som ska bifoga ett intyg ”som beskriver din el-allergi och dina problem”. Läkare som skriver ut intyg för en sjukdom som inte existerar som medicinsk diagnos torde göra sig skyldiga till tjänstefel.
En del av problematiken understödjs av Folkhälsomyndigheten som å ena sidan klassificerar ”elöverkänslighet” som ett handikapp men samtidigt konstaterar att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för ett skadligt samband mellan elektromagnetiska fält och de komplikationer som människor bevisligen lider av. Denna tvetydighet skapar stora problem för individer, då det understödjer en falsk sjukdomsbild.
När så ”elallergikerna” skickat 98 protestbrev till var och en av ledamöterna i Skellefteå kommunfullmäktige mot bygget av en ny 5G-mast finns det därför anledning att befara, givet kommunens bejakande av hokus pokus-lobbyns framgång i att kräva bidrag för att åtgärda ett problem som inte finns, att politikerna lyssnar på det örat. Det skulle vara ett mycket stort misstag.
Lika lite som demokratiunderskott och extremism ska vara meriterande för föreningars trovärdighet och förmåga att ta del av offentliga medel i form av föreningsbidrag, lika lite ska föreningar som bejakar och upprätthåller ett inbillat, självdiagnosticerat sjukdomstillstånd som separerar människor från majoritetssamhället vara trovärdiga remissinstanser eller samtalspartners.
Att protestera mot både det ena och det andra är en given rättighet för alla medborgare. Opinionsarbete kan både vara metodiskt och yvigt, känslobaserat eller faktamässigt, trovärdigt eller inte. Argument bör dock alltid vara faktabaserade. Annars hemfaller samhället snabbt till viskningslekar och hittepå-fundamentalism.
Csaba Bene Perlenberg
Lokalföreningen protesterar mot 5G