För de flesta av oss är det självklart att barn inte ska vara gifta, lika självklart som det är att inga människor ska tvingas in i ett äktenskap.
Verkligheten ser dock annorlunda ut. På många håll i världen lever barn och ungdomar i sociala miljöer med helt andra normer och könsroller än vad vi är vana vid.
Ungefär 14 miljoner flickor ingår varje år barnäktenskap. Det motsvarar 39 000 per dag. Några av dem har hamnat i Sverige. Enligt en granskning som Sveriges Radios Ekot gjort av de sex kommuner som tagit emot flest ensamkommande barn – Göteborg, Malmö, Mölndal, Sigtuna, Solna och Stockholm – handlar det om ett 70-tal bekräftade fall av barnäktenskap, de flesta flickor mellan 15 och 17 år.
I Sverige finns en lång rad lagar som ska skydda barn och unga och värna deras rättigheter. Trots det visade Ekots granskning att fem av de sex kommunerna placerade barnen tillsammans med sin make. Trots att barnäktenskap är olagligt och att äktenskapet därmed inte är giltigt i Sverige. Det lysande undantaget är Göteborg som valt att separera alla under 18 år – trots att de är gifta. Barnet tas emot som andra ensamkommande barn, vuxna möts av samhället som vuxna.
Med det enormt goda renommé som Skellefteå skaffat sig när det gäller omhändertagande av ensamkommande flyktingbarn hade man hoppats på att kommunen följt Göteborgs exempel. Men det svar som socialnämndens ordförande Kenneth Fahlesson (S) gav i samband med tisdagens kommunfullmäktige svajade en del. Liberalernas Andreas Westerberg frågade om kommunen tillåter att gifta flyktingbarn bor tillsammans med den vuxna person som de är gift med.
Svaret från Kenneth Fahlesson på Andreas Westerbergs fråga kan sammanfattas så här: Det kan förekomma, men inte utan att det föregås av en individuell prövning, enskilda samtal med alla parter och efter god mans samtycke.
Det svaret duger inte, inte i en situation där staten (i det här fallet personifierat av Skellefteå kommun) gått in som vikarierande förälder åt en asylsökande flicka. Barn som blivit bortgifta, och dessutom befinner sig i ett främmande land, med ett främmande språk och en främmande kultur, är en oerhört utsatt grupp. Rädslan för hämnd, om den vuxne maken får reda på vad som sagts, gör att man inte kan förvänta sig att flickan vill/vågar/kan tala om vad som hänt.
I Sverige får inte minderåriga gifta sig – även om de vill det. Ska arbetet mot barnäktenskap kunna bedrivas med trovärdighet måste barn få vara barn och svensk lagstiftning gälla – oavsett om man är född och uppvuxen här eller kommer hit senare i livet. Det här är ingenting vi kan tumma på för att inte stöta oss med sedvänjor från andra delar av världen.
Nu ska frågan upp i Skellefteå igen. Andreas Westerberg (L) har skrivit en motion i ämnet. Förhoppningsvis kan Kenneth Fahlesson då ge ett klarare och tydligare svar: svensk lag gäller – även asylsökande barn. Svårare än så borde det inte vara.