Foto: TT bild.
Norrans lokalredaktör i Norsjö, Lennart Enkvist, har i tidningen rapporterat att det behövs fler familjehem till barn (2014-08-13). Såväl i Norsjö, Skellefteå som på andra håll har kommuner på olika sätt försökt hitta familjer som kan tänkas ta emot barn.
Som familjehemsförälder kan man få utbildning, stöd och ekonomisk ersättning, man kan vara gift, sambo eller ensamstående. En del familjehemsföräldrar har egna barn sedan tidigare, andra har det inte. Ibland kan barn behöva stanna hos en familj en kortare period, ibland blir det en längre tid.
Frågan sätter fingret på ett av de viktigaste inslagen i ett bra samhälle: det medborgerliga engagemanget. Det kan ta sig i många olika uttryck. En del tar emot barn, andra nattvandrar, anmäler sig till donationsregistret, ordnar läxhjälp, soppkök för hemlösa, vägleder nyanlända flyktingar eller griper in när någon far illa på gatan.
Sällan är det civila samhället så viktigt som när människor har det svårt. För barn som växer upp i familjer där det finns missbruk, sjukdom eller någon annan problematik är familjehem i regel ett mycket bättre alternativ än institutioner som barnhem. Det ger chansen till ett ”normalt liv”.
Från politiskt håll lyfter gärna Kristdemokraterna vikten av ett starkt civilsamhälle, ett samhälle där föreningsliv och ideella initiativ får stort utrymme. Partiet har fått igenom en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer och vill, genom en civilkuragelag, göra det straffbart att passivt se på när en medmänniska befinner sig i nöd.
Frågan är om etik och moral kan lagstiftas fram, men diskussionen om samhället bortom staten och de offentliga institutionerna är viktig. Vi behöver helt enkelt bry oss om varandra.
BRIS, Barnens rätt i samhället, har ett diskussionsforum där barn i familjer med problem undrar vart man kan vända sig. En tjej skriver: ”Hur är det att bo i en fosterfamilj? Får man en tant som förälder då som är jätte sträng? Och träffar man fortfarande sin gamla familj?” En kille skriver: ”Jag har alltid viljat flytta till en foster-familj! Det är min största önskan.”
Karin Edeljung, chef för familjehemsgruppen i Skellefteå, berättar att kommunen nu har ungefär tio barn och unga som väntar på att få komma till ett familjehem. Förhoppningsvis behöver de inte vänta särskilt länge till.
Att kommuner hjälper dessa barn, och sprider information till potentiella familjehemsföräldrar, är utmärkt. Men sedan behövs hjältarna, nödvändiga i varje anständigt samhälle, som öppnar sina hem.