Vi människor vill ofta hitta enkla lösningar på svåra problem.
Den som vill gå ner i vikt lockas att köpa bantningspulver för att slippa stånka på gym och äta fullkornspasta. Den som vill bli ekonomiskt oberoende kanske köper en bok av en framgångsrik entreprenör som har ”tio snabba tips för att lyckas”, för att slippa inse att hårt jobb är vad som krävs.
Det är fullt naturligt att människor använder sådana skenstrategier.
Men oftast fungerar de inte. Och att ta ”enkla vägen ut” är en mycket dålig grund för stabil politik.
Skolan är ett utmärkt exempel på hur politiker tror sig kunna lösa problem med enkla svar.
För att vända de sjunkande resultaten har förslag från höger och vänster ofta handlat om allt annat än att eleverna ska plugga: Det ska vara fler idrottstimmar, mer modern teknik i undervisningen, kortare dagar, bättre skolmat, finare lokaler, fler skolkuratorer eller mer jämställdhetsintegrering och mångfald.
Många av dessa saker kan givetvis vara positiva. Men tror man att Ipads eller ekologisk lunch höjer betygen tror man fel.
Det visar en ny rapport från tankesmedjan Fores, som går igenom forskning om hur man bäst lyfter utsatta skolor.
Lösningen är lika enkel att formulera som den är svår att genomföra: Ökad disciplin, engagerade föräldrar och motiverade elever.
Det är orättvist, men föräldrarnas engagemang spelar stor roll för hur väl elever presterar i skolan.
En elev vars mamma och pappa inte uppmuntrar läxläsning och god närvaro, eller som inte förstår svenska och därför inte kan ta del av informationen från skolan, har mycket svårare än elever vars föräldrar stöttar och ställer krav. Just därför är det än viktigare att lärare och rektorer alltid har höga förväntningar på eleverna.
Ordet ”krav” har en negativ klang, men att kräva av eleverna att de ska uppföra sig ordentligt, inte stöka och lämna in sina uppgifter i tid är helt avgörande.
Det förutsätter att läraren har en skicklig förmåga att se till varje elevs behov. Uppmuntran och motivation är också viktigt, men eleven måste också uppleva att det spelar roll huruvida han eller hon gör läxorna ordentligt eller kommer i tid till lektionerna. Att stötta och att ställa krav är inte två motsatser, de går hand i hand.
Lärarnas roll för att lyfta skolorna är enkel: var tydlig med ordningsregler, ställ höga krav och ge uppmuntran när eleverna gör framsteg.
Men för att detta ska vara möjligt måste politikerna sluta fantisera om kreativa sätt att rycka upp skolan. Lagen bör ändras så att lärare har större möjlighet att vidta disciplinära åtgärder, exempelvis att samla in alla mobiltelefoner i början av en lektion.
Det finns ingen genväg till bättre betyg. Den svenska skolan skulle må bra om alla, politiker såväl lärare, föräldrar och elever, förstod det.
Karin Pihl