Handen på hjärtat, visst ser det ganska så bedrövligt ut när fullmäktigeledamöter släntrar in ”fem i tolv”, slår sig ner i stolen, sprättar upp kuvertet med handlingarna, halvsover sig sedan igenom mötet, säger ingenting, tycker ingenting, röstar snällt och lydigt med partilinjen, åker hem och lyfter arvodet.
De politikerna är tack och lov inte speciellt vanlig nuförtiden, de har blivit färre med åren, men enskilda folkvalda kan säkerligen känna igen sig i delar av beskrivningen. Få aktiva, men desto fler passiva, politiker under mötena bidrar till den gängse bilden av politikern som varande en passiv följare av en på förhand fastslagen partilinje.
Måste de vara så många, de där politikerna, är det många som frågar sig. Nej, naturligtvis behöver de inte vara det, de kan vara färre. Att banta eller lägga ner kommunala styrelser och nämnder har blivit populärt, inte minst i mindre kommuner. Svårigheter för partierna att rekrytera kandidater – av 44 000 politiker i kommuner, landsting och regioner är cirka 97 procent fritidspolitiker – talar för färre förtroendevalda, det gör även den krassa ekonomiska verkligheten. Här finns det pengar att spara. En rapport från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) visar att små kommuner har betydligt högre politikerkostnader utslaget på antalet invånare än vad de större har.
Frågan hur många ledamöter som ska sitta i kommunfullmäktige har återigen aktualiserats. Snart blir det möjligt för de allra minsta kommunerna (med 8 000 röstberättigade invånare eller färre) att banta fullmäktige från 31 till 21 ledamöter. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari. I december sa fullmäktige i Norsjö nej till en bantning och i Malå ska frågan upp i februari.
Men även om färre (samtidigt förhoppningsvis bättre) folkvalda och den krassa ekonomiska verkligheten talade för en bantning av fullmäktige var det ett klokt beslut som togs i Norsjö. Det är bara att hoppas på att Malås politiker är lika förnuftiga och förståndiga när de ska ta beslut.
För vad det handlar om är inte att färre folkvalda politiker inte skulle kunna utföra jobbet, vad det handlar om är hur vi i Sverige handskas med demokratin. Färre politiker innebär att makten koncentreras till ett fåtal personer, kontaktytan mellan politiker och medborgare minskar, allt färre känner någon folkvald. De negativa demokratiska konsekvenserna av förslaget borde få kommunerna att ta sig en rejäl funderare innan beslut. Det behövs inte färre, det behövs fler, i alla åldrar och ur alla samhällsklasser, som engagerar sig politisk och hjälper till att bära det folkstyre som vår demokrati och vår frihet vilar på.