Hylla de kvinnor i svensk politik som hyllas bör. Det är de värda.
Signe Bergman (1869–1960) var en av de ledande medlemmarna i den svenska organisationen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Liberalen Kerstin Hesselgren (1872–1962) blev den första kvinnan i riksdagens första kammare och var därtill en förkämpe för kvinnors rättigheter i början av 1900-talet.
Socialdemokraten Karin Kock (1891–1976) blev landets första kvinnliga statsråd (folkhushållningsminister) och Sveriges första kvinnliga professor i nationalekonomi.
En fjärde kvinnlig politisk pionjär som bör hyllas är Centerpartiets förra partiledare Karin Söder. I dag när vi är vana vid att partier leds av kvinnor – Anna Kinberg Batra (M), Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD) och Åsa Romson (MP) – är det svårt, kanske främst för dagens unga, att riktigt förstå vad och hur mycket hon har betytt, vilken banbrytare hon var. I helgen nåddes vi av budet att Karin Söder gått bort, 87 år gammal.
Karin Söder var inte bara den första kvinnliga utrikesministern (1976–1978) och den första kvinnliga socialministern (1979–1982) utan också Sveriges första kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti (1985–1987). Det var många som mer än höjde på ögonbrynen när den då vikarierande C-ledaren i juni 1986 permanent tog över efter Thorbjörn Fälldin som hastigt bestämt sig för att avgå hösten 1985.
Karin Söder banade vägar, på samma sätt som Bergman, Hesselgren, Kock med flera gjorde, visade att det ”omöjliga” var möjligt. Den förra C-ledaren Maud Olofsson menar till exempel att Söder var en av den moderna svenska politiska historiens viktigaste ledare, den nuvarande, Annie Lööf, hyllar henne både som politiker och människa, ett viktigt stöd och politiskt bollplank.
När människor som Karin Söder, pionjärer, inte längre finns ibland oss, brukar jag ibland tänka så här: Hur hade svensk politik sett ut om – i det här fallet – Karin Söder inte valt politiken, om hon hade valt en annan yrkesbana. Hade till exempel Maud Olofsson, som hade Karin Söder som en förebild som visade vägen, blivit partiledare, och hade Alliansen då bildats utan hennes sammankomst hemma på gården i Högfors utanför Robertsfors. Det är frågor som tål att fungera på både en och två gånger.
Det är i år 30 år sedan Karin Söder blev Sveriges första kvinnliga partiledare. Det finns mycket kvar att göra innan kvinnor och män har lika möjligheter inom politiken – även tre av fyra allianspartier styrs av kvinnor och inte mer än hälften av den rödgröna regeringens ministrar är män. Insatser som ”varannan damernas” har därtill gett stor effekt på representationen av kvinnliga politiker i riksdagen. Det är en utveckling som Karin Söder med sin vilja att ta plats i det politiska livet i hög grad varit delaktig i.
