Foto: Christine Olsson/TT
Artisten Jason Timbuktu Diakité berättade nyligen, i en intervju i Dagens Nyheter (18/6 2014), att han kan tänka sig att engagera sig partipolitiskt. Diakité, som sa att något av partierna till vänster om blockgränsen är tänkbara alternativ, fick genast ett välkomnande från de möjliga partierna.
Enligt Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson var det inte tillräckligt. Hon menar att Socialdemokraterna borde ”Värva Timbuktu – eller dö sotdöden”, som rubriken till en ledarkrönika lyder (23/6 2014). Pettersson påpekar dystert att riksdagslistorna är låsta, och att det inte blev tal om något annat uppdrag för Diakité.
Men som en vänsterpartist påpekade på Twitter i går: Vad tycker egentligen Diakité i olika sakfrågor? Det är ganska stor skillnad på exempelvis Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ. Vilket parti Diakité eventuellt ska representera bör rimligtvis bero på hans åsikter i frågor där vänsterpartierna skiljer sig åt.
Att han ogillar Alliansen är känt sedan tidigare. För några år sedan kallade han Malmö ”en fruktansvärt våldsam stad”, drabbad av marknadsekonomin, och skulden för det lades på Alliansen (Helsingborg Dagblad, 28/10 2008).
Men då hade han nog glömt att Alliansen hade haft regeringsmakten i ynka två år – samt att Malmö faktiskt styrs av Socialdemokraterna, som genom åren varit nästan lika dominerande i Malmö som i Skellefteå.
Det är inte konstigt att musiker inte känner till vad många skulle kunna kalla inrikespolitiska detaljer. Men den som vill bli exempelvis riksdagsledamot behöver göra det.
Timbuktu skulle locka väljare, påpekar Aftonbladets Karin Pettersson. Det tvekar jag inte en sekund på – han är en duktig musiker som har mycket att säga om rasism, lyssna gärna på hans aktuella sommarprat i Sveriges Radio. Men att han skulle ”locka väljare” är inte vad politik primärt borde handla om.
Ett tydligt exempel på hur fel det kan gå är när Omar Mustafa, från Islamiska förbundet, valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse.
I fjol blev det rabalder om Islamiska förbundets ovana att bjuda in talare med tveksam syn på homosexuella och judar. Mustafa fick avgå från partistyrelsen, men en lärdom för partiet borde ha varit att dess representanter och partiets ståndpunkter måste gå hand i hand.
Diakité har mycket att säga om politiken och samhället. Men ska han representera ett parti bör det bero på vilka åsikter han har – inte hur känd han är, eller vilken röstmagnet han är.