ENK÷PING 20131014 En baby, en 13 mÂnader gammal flicka, suger p en napp. Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10180
Folkpartiet och Centerpartiet säger ja, Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet vill vänta och se medan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet säger blankt nej. Frågan om surrogatmoderskap, eller värdmoderskap som det också kallas, splittrar blocken.
Att vilja, men inte kunna, få egna barn medför ofta stor sorg och mycket lidande i både hetero- och homosexuella förhållanden. Men det finns ju provrörsbefruktning, menar kanske vän av ordning. Jo, det finns det, men en sådan hjälper ju inte den kvinna som inte kan få barn eller de homosexuella män som lever tillsammans. Ett ja till surrogatmoderskap i Sverige ger alla, som av olika anledningar inte kan få egna barn, möjligheten att kunna uppleva lyckan av att bli förälder.
Samtidigt är det ingen enkel fråga. Hur komplicerat det hela kan bli har visat sig i Australien, där en liten pojke med Downs syndrom och ett allvarligt hjärtfel föddes av en thailändsk surrogatmamma. Det australiska paret som ”beställt” barnet har anklagats för att ha övergett det sedan hans hälsotillstånd utretts. Även om föräldrarna tillbakavisar uppgifterna, har det startat en het debatt om surrogatmoderskap. Det visar också hur komplicerade frågeställningar den pågående utredningen har att ta ställning till. Tror inte att särdeles många önskar sig en ångervecka på barn.
Men för att göra frågan än mer komplicerad: ska Sverige bara tillåta altruistiskt surrogatmoderskap (utan betalning och endast med ersättning för utebliven inkomst) eller ska även kommersiellt värdmoderskap tillåtas, det vill säga att kvinnan får betalt för att genomgå graviditeten?
Statens medicinsk-etiska råd har sagt sitt. De menar att det är etiskt godtagbart att tillåta surrogatmoderskap som ett sätt att hjälpa ofrivilligt barnlösa. Däremot säger de nej till att kommersialisera värdmoderskapet och påpekar att det helst ska finnas någon form av koppling mellan surrogatmodern och de blivande föräldrarna.
Det är den linjen de flesta riksdagspartier ansluter sig till, även om vissa är lite mer försiktiga än andra i sitt ställningstagande. Motståndet kommer från ett värdekonservativt högerparti, som envisas med att värna den traditionella kärnfamiljen i en tid när andra familjekonstellationer blivit allt vanligare, och ett parti på vänsterkanten, som envisas med att i en tid när många efterlyser mer frihet anse sig äga makten att bestämma över andras väl och ve. Till och med om en kvinna ska få bära någon annans barn eller inte.
Erfarenheterna från andra länder är positiva. Med en välformulerad lagstiftning finns det ingenting som hindrar surrogatmoderskap i Sverige.