FOTO: LEIF ANDERSSON
Kommunerna tvekar, trots att många lever på eller i närheten av smärtgränsen, inte minst i Norrlands inland där urbaniseringen på allvar börjar ta ut sin rätt. Politikerna vill ha mer samarbeten över kommungränserna, men inte fler sammanslagningar. Risken att bli bortröstad i nästa val, eller helt enkelt bli av med sitt jobb och/eller politiska uppdrag, upplevs av många som varande alltför överhängande.
Men medan kommunerna tvekar, sammanslagningar är kontroversiellt, så agerar Svenska kyrkan, i varje fall i Skellefteå kommun. Vid årsskiftet slogs de båda församlingarna i Skellefteå ihop med Byske-Fällfors, Kågedalen och Jörn-Boliden till ett storpastorat. En och annan kritisk stämma har väl hörts ute i byarna, ett och annat varningens finger har också höjts. Stordriften har inte bara fördelar, den har nackdelar också, det finns alltid en rädsla från liten som blir större efter sammanslagningar att förlora mycket av sitt självbestämmande och att avståndet till makthavarna (i detta fall kyrkans) ska öka.
Å andra sidan måste man konstatera att det allt sämre skatteunderlaget, orsakad av urbaniseringen, och att allt fler lämnar Svenska kyrkan, i flera av de mindre församlingarna är ett snabbt växande problem som gjort att verksamheten där har blivit eller riskerar att bli lidande.
Precis på samma sätt som det höjs röster om att Sveriges 290 kommuner är för många, så höjs det röster om att pastoraten behöver bli större. Kommunerna och kyrkan brottas med i princip samma problem; i urbaniseringens spår (Sverige är ett av länderna i Europa som urbaniseras snabbast) följer avfolkning, sviktande skatteunderlag och demografiska förändringar. Det är en utveckling som politiken har svårt att hitta effektiva motmedel till och de små, svaga kommunernas problem blir också kyrkans.
Hur det ska gå för det nya pastoratet får framtiden utvisa. Rent ekonomiskt finns det förutsättningar för att det ska fungera, det behövs nämligen alltid minst en starkare part med i sammanslagningen för att det ska vara någon poäng med densamma. Två svaga församlingar blir inte starkare bara för att de slås ihop och blir större. I det här fallet blir det Skellefteås två församlingar (Skellefteå landsförsamling och Sankt Olovs församling) som får ta ett lite större ansvar.
Hur det kommer att fungera rent verksamhetsmässigt ute i församlingarna är en helt annan sak. Här kommer pastoratets nya kyrkofullmäktige att ha en nyckelroll. Det finns alltid en risk att för mycket av verksamheten koncentreras till centralorten, såväl i kommunen som i kyrkan.