Statsminister Stefan Löfven (S) har mycket att tänka på.
– Bra att processen rör sig framåt.
Orden kommer från statsminister Stefan Löfven (S).
Frågan är dock om han innerst inne tycker att det är så bra. För rörelsen han pratar om går i en riktning som rörelsen – det vill säga partiet och fackföreningsrörelsen – får svårt att svälja.
Flera LO-fack har redan deklarerat att de inte vill se att Stefan Löfven går med på några av Centerpartiets och Liberalernas tuffare krav.
Problemet för Stefan Löfven är bara att han inte har något val; om han vill bilda regering och själv bli statsminister. Vilket han uppenbarligen vill. Då kommer han att bli tvungen att gå åt höger. Om inte lär han med en sannolikhet som gränsar till visshet bli bortröstad i den planerade statsministeromröstningen i nästa vecka.
Man kan riktigt höra frustrationen i rösten, man kan riktigt se svettdropparna tränga fram i pannan.
Tidigare i veckan tog Centerledaren Annie Lööf till orda. Berättade vad som krävs för att C ska lägga ner sina röster och släppa fram Stefan Löfven som statsminister. På onsdagen gjorde Jan Björklund (L) likaledes. Enkelt uttryckt kräver de att Löfven ska driva en borgerlig politik. Vilket fick Jonas Sjöstedt att också ta till orda och kräva inflytande för att rösta för en sådan S-regering.
Sverige har hamnat i ett läge där många vill styra. Frågan är bara med vem de vill göra det.
Det är många som uppvaktar Centerpartiet, som vill ha deras stöd. Det gör att Annie Lööf faktiskt kan presentera en orealistisk kravlista för Stefan Löfven utan att bli utskrattad. För Socialdemokraterna är till exempel förändringar av arbetsmarknadslagarna och bostadspolitiken omöjliga att bejaka eftersom det utmanar den egna självbilden.
Det är många som uppvaktar Liberalerna, som hett trängtar efter deras stöd. För Stefan Löfven kan de rösterna betyda skillnaden mellan att få bilda regering och inte få göra det, att bli statsminister och inte bli det.
Det gör att inte bara Annie Lööf, utan också Jan Björklund, kan ställa tuffa krav.
Liberalerna vill att värnskatten ska avskaffas, att fri hyressättning i nyproduktion ska införas, att rut-avdragen ska utvecklas, inte avvecklas, en satsning på försvarsförmågan och att det införs lägre ingångslöner för enkla jobb för till exempel nyanlända. Centerpartiet å sin sida kräver sänkta skatter på jobb och företag, en liberalisering av bostads- och arbetsmarknaden, att valfriheten i välfärden säkras och därtill en ännu så länge vag och svävande ”frihets- och äganderättsreform på landsbygden”.
Annie Lööf och Jan Björklund trampar därmed skickligt på några av socialdemokratins allra ömmaste tår. De har också betonat att deras partier inte kommer att sätta sig i en S-ledd regering. Stefan Löfven har att acceptera kraven, eller bli nedröstad i riksdagen.
Eller som Jan Björklund uttryckte det på onsdagens presskonferens: ”Det kommer att krävas stora omprövningar hos Socialdemokraterna, och förmodligen smärtsamma sådana. Samtidigt kommer vi att kunna se vad allt snack om blocköverskridande samarbete är värt.”
Stefan Löfven och Socialdemokraterna är säkerligen beredda att göra eftergifter för att få Centerpartiets och Liberalernas stöd. Men inte hur stora som helst. Därför är fortfarande stalltipset att han inte kommer att tolereras som statsminister när det i nästa vecka blir dags för planerade bordläggningar och omröstning.