Frankrikes förre president, Nicolas Sarkozy, greps igår morse, misstänkt för korruption och maktmissbruk.
Sarko, som han kallas i folkmun, har haft ett närmast putinskt sinne för pr.
Bland annat publicerade han för några år sedan ett foto som han påstod föreställde honom i färd med att hjälpa till att riva Berlinmuren, och som sedan – till folkets stora munterhet – visade sig vara taget vid ett senare tillfälle. Han har även gärna låtit sig ”smygfotas” i välorkestrerade sammanhang, till exempel iförd cowboymundering till häst eller på romantisk promenad med sin fru, sångerskan Carla Bruni. Dessa läckta foton brukar lägligt nog dyka upp när han utsätts för kritik.
Men vad hjälper ett idogt imagebygge den som samtidigt har en berlusconisk inställning till sin egen makt? Världen har varit Sarkos ostron, presidentposten hans kniv. Han har tagit det han har ansett tillkommer honom och verkar uppriktigt sårad över omgivningens invändningar när han till exempel försett sin son med ett toppjobb eller lika självklart som svepande kallat de boende i Paris fattiga förorter för racaille, drägg.
Den största skandalen, som nu även hotar Sarkos planerade återkomst till politiken, började med att en lömsk butler buggade L’Oréal-arvtagerskan Liliane Bettencourts gods i syfte att sätta dit en ung jetsetfotograf som butlern misstänkte hade lurat av henne miljontals euro.
På inspelningarna avslöjades det att dåvarande finansministern Eric Woerths fru hade hjälpt arvtagerskan att gömma väldiga summor pengar i utlandet. Pikant nog skedde detta samtidigt som regeringen drev en omfattande kampanj just för att sätta dit skattesmitare. Snart framgick det även att Liliane Bettencourt fått en oförklarlig skatterabatt, och hennes anställda vittnade om att stora bruna kuvert fulla av sedlar överlämnats för att finansiera Sarkos valkampanjer ända sedan 80-talet.
Det var mycket pengar det handlade om. Bara inför valkampanjen 2007 skall arvtagerskan ha gett Sarko 150 000 euro, trots att donationer från privatpersoner enligt fransk lag inte får överstiga 4600 euro, trots att donationer i kontanter inte får vara större än 150 euro, och trots att givaren alltid måste uppge sitt namn och bokföras.
Finansministern avgick. Sarko själv lät sig dock inte nedslås av Bettencourtaffären. Han meddelade syrligt att det vore bättre om folk kunde bry sig om verkliga problem såsom folkhälsa och tillväxt, istället för att försöka sänka honom. Sarko avfördes senare från utredningen.
Men igår greps han alltså och fördes till förhör. Enligt uppgifter i franska tidningar handlar det denna gång om de utbetalningar i miljonklassen som gjorts till en affärsman, och som man misstänker i gengäld har försett Sarko med uppgifter om utredningen i Bettencourtaffären och därmed gjort att han kunnat undvika åtal.
Kanske kan upplösningen av detta rafflande verklighetens drama verkligen sluta med att butlern får honom på fall?