De flexibla anställningarna ökar. På pappret innebär det större frihet för arbetstagarna, en möjlighet för dem att själva bestämma när och hur mycket de vill jobba.
Men eftersom vi alla måste försörja oss kan flexibla anställningar i praktiken översättas med osäkra anställningar, där arbetsgivaren får ännu mer makt, där människor sitter och väntar på att bli inringda och aldrig kan planera sin dag, där de som inte underkastar sig arbetsgivaren eller som missar ett telefonsamtal helt enkelt finner att mobilen tystnar för gott.
I Stockholms län har nu så många som en av tre arbetarkvinnor tidsbegränsade anställningar som vikariat och timanställning, visar en ny rapport från fackförbundet LO. En möjlig lösning för att stoppa trenden är förstås att förbjuda omotiverade flexibla anställningar.
Oavsett så måste trygghetssystemen reformeras. Att socialförsäkringar som arbetslöshetsersättningen är utformade efter fast anställning, trots att så många numera har andra anställningsformer, innebär att det samhälleliga skyddsnätet inte längre fungerar för stora delar av befolkningen.