FOTO: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Det brukar talas om traditionalister och förnyare. Man skulle också kunna prata om ideologer och pragmatiker, det vill säga de som vill att ideologierna ska styra samhället och de som vill att ideologierna ska anpassas till samhället. Vissa partier förändras successivt, andra grälar inför öppen ridå, eller som Centerledaren Annie Lööf väljer att beskriva slaget om det partiets nya idéprogram: Den här diskussionen har varit bra både för partiet och för politiken, sakpolitiska frågor har fått en ordentlig genomlysning. Det är inte ordagrant citerat, men någonting i den vägen.
Striden om Centerpartiets nya idéprogram avslutades i helgen. Under dagarna tre stöttes och blöttes den av partistyrelsen till stora delar helt omarbetade versionen av det ursprungliga förslaget. Det som på förhand såg ut att kunna bli ett av de mest genomgripande och radikala idéprogram, som något svenskt riksdagsparti formulerat, blev ett urvattnat jaha och jaså. I alla viktiga frågor gick stämmans beslut i enlighet med den omarbetade versionen. Partiet är nu uttalat liberalt, men med en rad förklaringar som prefixet social, decentraliserat, grönt, jordnära och rättvist. En på pappret stor framgång för Annie Lööf.
En gång i tiden kunde Centerpartiet ha blivit Sveriges gröna parti. Den chansen missades när Thorbjörn Fälldin laddade Barsebäck. Nu kunde Centerpartiet ha blivit ett radikalt parti på högerkanten, som stuckit ut från det allmänborgerligas idésfär. Den chansen missades när Annie Lööf ”läxade upp” författarna bakom det ursprungliga idéprogrammet. Man behöver inte hålla med om alla kontroversiella förslag, från fri invandring, slopad skolplikt och månggifte till ändrad arvsrätt, men en sak är alldeles säker: från att ha varit ett parti som snällt rätat in sig i det borgerliga ledet har man blivit ett parti som snällt rätat in sig i det borgerliga ledet igen. En känsla som förstärktes efter att ha lyssnat på Annie Lööf i Agenda i SVT där hon, som så ofta och som sin företrädare, framhöll samarbetet inom alliansregeringen.
Frågan är vem som nu ska rösta på partiet: En ständigt minskande skara med agrar bakgrund, en ständigt minskande skara som bor på landsbygden, i glesbygden och i mindre samhällen? Kanske klarar partiet fyraprocentsspärren några riksdagsval till, kanske inte. Just nu känns Centern som ett liberalt parti, som inte är tillräckligt liberalt för att locka väljare från Folkpartiet, ett grönt parti, som inte är tillräckligt grönt för att locka väljare från Miljöpartiet och så vidare.
Annie Lööf skulle, om hon så hade velat, kunna sammanfatta helgens stämma genom att citera Pyrrhus, kung över molosserna i Epirus och Makedonien: En sådan seger till och jag är förlorad.
