Foto: Scanpix
Alliansens partiledare, som i dag träffas i Centerledaren Annie Lööfs föräldrahem i småländska Maramö, går en oviss framtid till mötes. Ingen vet om alliansen överlever nästa val, då det politiska landskapet kan komma att ritas om fullständigt.
Mycket har hänt sedan alliansen träffades hemma hos den dåvarande Centerledaren Maud Olofsson i Högfors 2004. Den borgerliga regeringen har lyckats bli återvald, Folkpartiet och Centerpartiet har bytt ledare och huvudmotståndaren – Socialdemokraterna – har bytt partiledare tre gånger. Ovanpå det har alliansens småpartier tagit stryk, och tappat väljare till det dominerande allianspartiet.
Om Kristdemokraterna eller Centerpartiet skulle åka ur riksdagen är alliansen historia. Blotta tanken leder till funderingar på nya regeringskonstellationer och samarbeten. Ett alternativ vore att Miljöpartiet skulle ingå i en fortsatt Moderatledd allians. Ett annat, mer spännande alternativ, vore en mittenkoalition med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet.
Nästa Folkpartiledare kan mycket väl ha en annan riktning än Jan Björklund. Värt att minnas är att Lars Leijonborg, när alliansen bildades, markerade en annan uppfattning än moderaterna i frågor som sjukpeng och a-kassa. Och Centerpartiets senaste turer tycks landa i att partiet ska gå i en mer socialliberal riktning, eller åtminstone fjärma sig från den klassiskt moderata synen på ekonomi.
Det spekuleras i omFredrik Reinfeldt kommer att kasta in handduken i år, och lämna över posten till finansminister Anders Borg. Reinfeldt skulle då gå till historien som Moderatledaren som lyckades bli återvald. Att Socialdemokraternas givna ledarplats i svensk politik därmed bröts, betyder i det långa loppet mer än att regeringen drabbades av Sverigedemokraternas vågmästarroll. Även om det ännu är högst oklart om det blir ett moderat partiledarbyte, skulle Borg kunna bli en intressant motståndare till Socialdemokraternas Stefan Löfven. Det behöver dessutom ingjutas nytt hopp i allianssamarbetet, där den Reinfeldtska arrogansen inte hjälper småpartierna i kris. Nästa år har de fyra partierna regerat ihop i åtta år, denna mandatperiod utan egen majoritet i riksdagen. Det tar på krafterna.
När Maramömötet nu drar igång räcker det inte med glada partiledare som ”trivs ihop”, påhejade av entusiastiska anhängare med orangea ballonger. Det politiska lägets allvar kräver mer – inte minst insikten att den nuvarande alliansen snart kan vara upplöst.