Sober October–kampanjen drar snart igång, den tredje upplagan. Syftet är att ”ge fler västerbottningar alternativ till det slentrianmässiga drickandet”, att få människor att reflektera över sin relation till alkoholen.
Lägligt nog sänder Sveriges Television dokumentären ”Djävulsdansen”, om hur det är att leva i ett hem med missbrukare. Journalistduon Ann Söderlund och Sanna Lundell leder programmet. De har båda egna erfarenheter av att vara ”medberoende”, det vill säga anhörig till en missbrukare. Båda har haft pappor med alkoholproblem.
”En miljon svenskar lever i dag med någon form av beroendeproblem”, skriver Sveriges Television på sin hemsida. Det blir många anhöriga som drabbas på olika sätt, men sällan har de fått utrymme. Vad gör det egentligen med människor att leva med skammen, att ständigt försöka täcka upp och skyla över när relationen eller familjen håller på att gå i bitar?
Som parter till en missbrukare tvingas man fixa alla vardagssysslor och får ta alltmer ansvar, och i de ovetande barnens ögon kan man framstå som trist och tråkig. Men det allra bästa med premiärprogrammet av ”Djävulsdansen”, var att barnens perspektiv fick komma fram.
En av de intervjuade, journalisten Hillevi Wahl, berättar om en mycket jobbig barndom. Hennes mamma kunde både säga elaka saker och höja näven när hon blev full. Pappan drack inte lika mycket, men drack även han. Redan som liten lärde sig Hillevi Wahl att anpassa sig, att sätta mammans behov i centrum. Det kom även hem okända människor till dem, mammans ”alkispolare”. Inte ens en när en av dem försökte våldta dottern reagerade mamman.
Vad gjorde det med den lilla flickan? Hon växte upp och fick ätstörningar, och hon träffade män med missbruksproblem. Först senare i livet lyckades hon bryta mönstret, och är märkbart stolt över att inte föra över det destruktiva mönstret till sina barn.
Simon Stefansson i Söderhamn, en 19–årig kille som spelar hockey, träder också fram och berättar om hur det var att växa upp med en pappa som använde både alkohol och droger. Simon mådde så dåligt av pappans missbruk att han missade ett år på gymnasiet, som han senare tog igen. Lögnerna och sveket sätter spår, men Simon, som konfronterar sin pappa i programmet, visar också att det går att bryta mönster. Och bryta tabun.
Alkoholkulturen är väldigt stark. Det, i kombination med tystnadskultur och skam kring missbruket, är en farlig blandning. Det är på tiden att de anhöriga hörs och lyssnas på.