Häromveckan presenterade landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) fyra förslag med syfte att ställa högre krav på kommuner och landsting vid upphandling av livsmedel. Indirekt uppmuntrade han skolor och sjukhus att köpa svenskt.
Utspelet avslutades med löftet ”Miljövänlig mat som produceras på ett hållbart sätt med gott djurskydd kommer inte gratis. Vi måste börja betala för det arbete de svenska bönderna utför. Jag vill vara en aktiv del i utvecklingen mot ett stärkt svenskt lantbruk. För jobben på landsbygden, för djuren och för miljön.” (Dagens Nyheter, 2013-07-17). Formuleringen var ett ställningstagande för den inhemska produktionen. Att Erlandsson äger aktier för 450 000 kronor i AarhusKarlshamn – världens ledande tillverkare av vegetabiliska specialoljor, vilka används i livsmedelsindustrin – kan alltså vändas till hans nackdel.
När Svenska Dagbladet granskar statsrådens aktieinnehav ifrågasätts Eskil Erlandssons ägande i AarhusKarlshamn. ”Han är landsbygdsminister med ansvar för jordbruksfrågor, så här reagerar jag på innehavet”, konstaterar Albin Rännar, ansvarig för intressebevakning hos Aktiespararna (Svenska Dagbladet 2013-08-03). Tidigare i somras uppmärksammades migrationsminister Tobias Billströms (M) innehav i det krisdrabbade gruvbolaget Northland Resources, som har fått ekonomiskt stöd av statliga LKAB. Och även om det är osannolikt att statsrådet har agerat i eget intresse gör Aktiespararna rätt som reagerar.
Det saknas inte exempel på tveksam spekulation i den svenska regeringen. Utrikesminister Carl Bildts (M) kritiserade options- och aktieinnehav i ryskorienterade investmentbolaget Vostok Nafta fortsätter att vara en politisk belastning. Till skillnad från Carl Bildts spekulation i statligt kontrollerade ryska gasbolag är landsbygdsministerns portfölj etiskt försvarbar. Eskil Erlandssons ägande, som även inkluderar svenska fastighetsbolag och en småländsk möbelproducent, tyder på långsiktighet och lokal förankring.
För regeringens aktieinnehavare råder frihet under ansvar: Förvaltningslagens regler om jäv gäller och statsråden är fria att handla med aktier. Det personliga innehavet redovisas till Regeringskansliet och informationen är, efter en överenskommelse i regeringen, offentlig. Försvarsmekanismerna mot egenintresse i beslutsfattandet är förhållandevis goda. Att kräva ett förbud mot att statsråd handlar med aktier, eller frysa innehaven under ministertjänstgöring, vore överdrivet. Däremot behöver Regeringskansliet tydliggöra vilka etiska riktlinjer som gäller. Låt oss kalla behovet för lex Bildt.
Lars Kriss
ledarskribent
