Statsminister Stefan Löfven (S) har fått betala ett högt pris för att bli statsminister.
2019 blir 2020.
Ett nytt decennium.
Vad minns man, vad vill man helst av allt glömma?
Den 18 januari röstades Stefan Löfven (S) fram till statsminister och regeringsbildare. Då hade det gått mer än 18 veckor sedan valet. Folk började bli innerligt trötta och märkbart irriterade på den politiska handlingsförlamningen. Januariavtalet innebar ett nytt politiskt landskap. Med hjälp av Centerpartiet och Liberalerna kunde Socialdemokraterna och Miljöpartiet bilda regering.
Samarbetet har gått som på räls, och ändå inte. De fyra partierna har visat en beundransvärd kompromissvilja. Det har gjort att uppslitande konflikter i offentlighetens ljus kunnat undvikas. Vad som skett bakom lås och bom är en helt annan sak. Det kan vi kanske få läsa om i någon memoarbok om något/några år.
Det som inte gått som på räls är opinionssiffrorna. Framför allt Socialdemokraterna har fått betala ett högt pris. Enligt vissa opinionsmätningar befinner sig partiets opinionsstöd på historiskt låga nivåer. Värt att notera är att S tappat arbetarklassväljare i decennier.
Ett annat parti som har det kärvt är Liberalerna. Partiledarbytet innebar inte något lyft. L skvalpar fortfarande omkring runt fyraprocentsspärren. Vad som händer om opinionssiffrorna försämras än mer, om partiet över en längre tidsperiod hamnar under riksdagsspärren, är svårt att sia om. S och L är samarbetets svaga länkar.
Ska Liberalerna med marginal lämna fyraprocentsspärren bakom sig måste Nyamko Sabuni bli bättre på att berätta om vad som skiljer partiets politik från andras. Berätta vad partiet vill göra och hur det ska göras. Helt enkelt hitta en relevans i Sveriges nya politiska landskap.
Men trots allt är det mer som talar för att januariöverenskommelsen håller än att den spricker. Spricker den väntar förmodligen ett extra val. Det vill S undvika, till nästan vilket pris som helst. Risken vid ett extra val är att Sverigedemokraterna blir största parti och att de bildar ett konservativt block tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna. Det är det som S vill undvika.
Med dåliga opinionssiffror lär heller inte Liberalerna vara tilltalade av ett extra val.
Det som ska bli riktigt intressant att följa är hur Socialdemokraterna hanterar ett par riktigt jobbiga frågor som finns på 2020 års agenda. Dels handlar det om arbetsrätten, dels om arbetslöshetsförsäkringen. De båda frågorna ingår i januariöverenskommelsen. Utredningarna ska presenteras i maj. En urholkad arbetsrätt torde vara receptet för ett totalt S-haveri.
På regional nivå har det mest handlat om underskott, gigantiska underskott. Det rödgröna styret – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – tycks ha tappat kontrollen över ekonomin. I oktober pekade underskottet på 545 miljoner kronor, motsvarande ett drygt 60 meter högt torn om man staplar tusenlappar på varandra.
Det ska sparas på regional nivå.
Och det ska sparas på lokal nivå.
Norran har under hösten rapporterat om besparingarna. Det är ingen alltför vågad gissning att de borgerliga partierna kommer att ställa Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, partierna bakom 2020 års budget, till svars för konsekvenserna. För konsekvenser kommer det att bli.
Med dessa rader och funderingar, i backspegeln och i spåkulan, vill jag passa på att önska dig som läser denna sida ett riktigt gott nytt år.