Förlängd hållbarhet för mjölk och andra produkter är ett sätt att minska matsvinnet.
Finns det någon plats där respektlösheten är så stor som i ett kylskåp? För många handlar det bokstavligt talat om värden som ruttnar framför ens ögon på grund av den där halvskurna paprikan man klämde nyfiket på i förra veckan i butiken, eller den där salsan som man glömt bort som redan fanns i två halvanvända glasförpackningar längst in.
Med välstånd följer även lättja och överflöd. Dels utgör det svenska matsvinnet en ansenlig del av vårt klimatavtryck. Enligt Naturvårdsverket står den svenska livsmedelshanteringen för cirka hälften av vår totala övergödning och 20-25 procent av hela vår klimatpåverkan. Dels handlar det om grova pengar som vi de facto häller ut i vasken eller slänger i soporna - alldeles för många utan att källsortera för att omvandla bioavfall till exempelvis gas.
Svensk och internationell livsmedelsindustri åtnjuter varje år osannolika miljardbelopp i subventioneringar av konsumenterna genom deras matsvinn. Gemene svensk kastar årligen mat till ett värde på mellan 16-23 miljarder kronor. Dels köper vi redan från början för mycket mat, och dels köps det nytt när mat som hade kunnat användas kasseras för tidigt. Det finns alltså stora pengar att spara in på att vara betydligt mer aktiv med att ta hand om den mat som redan betalats.
Norrmejeriers besked att de nu utökar hållbarheten på sin mjölk till tio dagar är ett välkommet initiativ. Genom investeringar i nya silotankar vid Umeåmejeriet som byggdes på 1970-talet samt höjd pastöriseringstemperatur förlängs bäst-före-datumet.
Ökad kännedom om skillnaden mellan bäst-före-datum och sista förbrukningsdag hade kunnat minska matsvinnet ytterligare. Det första handlar om produktens kvalitet gällande färg, krispighet, spänstighet och tuggmotstånd och inte om otjänlighet. Att förlita sig på sina egna sinnen och bedömningsförmåga är viktigt. Luktar det inte illa eller smakar dito går det alldeles utmärkt att förtära matprodukterna.
Viktigt att påpeka är att slutkunden just är den sista anhalten i en lång produktions- och handelskedja. Mycket kan göras för att minska svinnet längs med vägen. Från tillverkning till grossisthantering, leverantörer, butiker och restauranger samt storkök måste bidra till att matsvinnet minimineras. Naturvårdsverket anger att svinnet varierar på mellan 10-50 procent i hela kedjan, beroende på produkt.
Icke desto mindre är det just individen som har störst möjlighet att påverka. Utbudet avgörs av efterfrågan. Genom att planera sina måltider bättre, med så bra produkter som möjligt, går det att redan vid inköpsfasen minska den mängd mat som transporteras hem. Att med jämna mellanrum gå igenom skafferi och kylskåp ordentligt för att se över maten är ett annat sätt att hålla sig ajour med vad som behöver användas.
Förlängd hållbarhet, smartare förpackningar och eget ansvarstagande för livsmedlens användning gör det lättare att slippa gråta för spilld mjölk.
Csaba Bene Perlenberg