I augusti 2014 föll ett kraftigt regn över Malmö. 125 millimeter föll på kort tid och skadorna uppskattades till mellan 600 och 700 miljoner kronor. Denna typ av skyfall väntas bli betydligt vanligare framöver.
Mängden koldioxid i atmosfären är högre än på flera miljoner år. Det får vår planet att värmas upp, vilket får allvarliga konsekvenser.
Det är med nästan apokalyptiska tongångar som Sveriges kommuner och landsting (SKL) inleder rapporten ”Klimatförändringarnas lokala effekter”. Om de fortsätter handlar det om omfattande och dramatiska följder: Värmeböljor i Norrköping, mindre snö i Härjedalen och stora delar av centrala Malmö under vatten.
Men tro nu inte att Sverige norr om Härjedalen inte kommer att märka av klimatförändringarna. Norra Sverige kommer att drabbas på ett liknande sätt. Vintrarna blir kortare och snötillgången osäkrare. Vinterturismen missgynnas, sommarturismen gynnas. Nya renbetesområden kan behövas för att säkra tillgången till bra bete.
Addera sedan de regionala konsekvenserna med de allmänna: Häftiga regn, värmeböljor och andra extrema väderförhållanden. Sektorer som är beroende av viss temperatur och nederbörd, som jordbruk, skogsbruk och energi drabbas särskilt hårt. Många växt- och djurarter får svårt att klara sig. Listan hade kunnat göras mycket längre.
Sweden, we have a problem.
Problemen är inte ett, de är flera. Det räcker inte med kraftfulla åtgärder för att slippa klimatförändringarna. Även om temperaturhöjningen kan begränsas så kommer ändå inte Sverige att vara sig likt. Det innebär att kommuner, regioner, länsstyrelser och myndigheter parallellt behöver arbeta med att rusta landet mot de klimatförändringar som redan börjat.
I Skellefteå tvingas kommunens planerare ta hänsyn till de stundande klimatförändringarna när framtidens stad ska byggas. Längs älvdalen finns till exempel områden med förhöjd risk för skred och erosion. Ska det byggas där behöver markens bärighet säkerställas.
När konsultföretaget Tyréns 2014 på länsstyrelsens uppdrag tittade på konsekvenserna av klimatförändringarna handlade det mesta om vatten. Om vägar med stor betydelse för de regionala transporterna som riskerar att drabbas av översvämningar, om större påfrestningar på dammanläggningarna och om dricksvatten.
Det är bra att det här arbetet är gjort. Sverige behöver rusta sig mot klimatförändringarna.
Från Liberalernas dag i Almedalen noteras att den nya partiledaren Nyamko Sabuni tycker att L behöver vässa sin klimatpolitik. Vilket det är fler som tycker. Hennes första sakpolitiska utspel handlade om att elektrifiera godstrafiken på Sveriges motorvägar. För att få fart på utvecklingen vill Sabuni tillsätta en elektrifieringskommission.
De senaste mandatperioderna har Liberalerna inte sammankopplats med en progressiv miljöpolitik. Att Nyamko Sabuni omedelbart tar tag i miljöfrågan är bra, och nödvändigt. Ovanstående scenario understryker bara nödvändigheten. Utan en offensiv miljöpolitik minskar partiets möjligheter att långsiktigt landa över fyraprocentsspärren högst väsentligt.
Det är också bra att Sabuni gett ett klart och tydligt besked om Sverigedemokraterna: Vi kommer inte att förhandla med SD.
Tiden går snabbt när man har roligt, brukar det heta. Om det är så, har Ebba Busch Thor det fantastiskt kul. För knappt ett år sedan sa hon att ett samarbete med SD inte var rimligt, inte ens om 20 år. Det var då det. Nu möts Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson över en lunchmacka för att prata politik. Ibland går 20 år väldigt snabbt.