Blir det något nytt jobb efter Northvoltkrisen? Kankse blir det arbetsgivarna som tjänar mest på de som stannar kvar i bygden?
Denna vecka har biståndsorganisationen Oxfam presenterat sin ranking av hur väl länder arbetar för ekonomisk jämlikhet. För svensk del kan rankingen kännas lite deppig. Vi är sämst i norden på politik för ekonomisk jämlikhet enligt Oxfam. Sverige ligger nu på plats 24 i världen.
Att ojämlikhet är orättvist kan nog de flesta hålla med om. Åtminstone om ojämlikheten beror på att vissa har sämre chanser än andra. En sådan orättvisa märks exempelvis i debatten om skolan. Det är väl känt att barn till lågutbildade föräldrar klarar skolan sämre andra.
Det är dock svårt att peka ut skolförbättringar som bara skulle hjälpa elever som har det svårt. Mindre klasser, fler lärare, bättre strukturerad undervisning, eller individuellt stöd kan användas för att skolan ska jämna ut fler skillnader. Men även fast detta är bra för de som har det sämst, gör åtgärderna ofta att det går ännu bättre för elever som redan klarar skolan. Ojämlikheten kan på sitt sätt öka när skolan ska göras mer rättvis.
På samma sätt kan det vara i samhällsekonomin. Northvoltkrisen är exempelvis dålig för alla inblandade. Värst är det nog för de som satsat mycket och flyttat långt men nu förlorat sitt jobb i Skellefteå.
Kommunen och staten har satt in åtgärder för att matcha arbetslösa med de lediga jobb som finns. En följd av lyckade arbetsmarknadsåtgärder skulle vara tillväxt och ökad lönsamhet i norrländska företag. De arbetslösa, som hade det sämst, skulle få det bättre, men företagarna som redan hade det relativt bra skulle gynnas ännu mer genom att få tillgång till välutbildad arbetskraft.
Jämlikhet är en aspekt av rättvisa, men en lika viktig aspekt är samhällets spelregler. Man kan se det som att det finns en sorts rättvisa (jämlikhet, eller utfallsrättvisa) som är lämplig att använda som mått när något ska fördelas. Hur mycket barnbidrag ska staten betala ut? Lika mycket för varje barn, det är jämlikt och alltså rättvist. Samtidigt finns det en annan aspekt av rättvisa som bättre passar när vårt arbete eller våra handlingar ska värderas (prestations- eller procedurrättvisa).
Detta förklarar att det finns ojämlikheter som vi ofta tycker är rättvisa. Den rättvisa vinnaren av en hockeymatch är det lag som gjort flest mål. De partier som har fått en majoritet av rösterna får styra och den som gått en lång utbildning förtjänar en hög lön. Villkoret i alla dessa fall är att reglerna för respektive sammanhang har följts.
Mål! Inom idrotten är handlar rättvisa ofta om prestation och resultat. Laget som gör flest mål är den rättvisa vinnaren.
I den politiska debatten är det ofta balansen mellan jämlikhet och prestation, utfall och procedur som skapar meningsskiljaktigheter. Det är svårt att enas om vilken rättviseaspekt som ska få fälla avgörandet när ett samhällsproblem ska lösas.
När Oxfam basunerar ut sin nyhet om att Sverige är dåliga på att arbeta mot ojämlikhet så missar de att utgångsläget är väldigt jämlikt. Bland nationalekonomer dominerar uppfattningen att "oavsett hur man mäter ojämlikhet är Sverige ett jämlikt land" (Ekonomisk Debatt 8/2022). Därför är det inte så konstigt om politiken väljer att fokuserar på andra rättvisefrågor än just jämlikhet. Det borde Oxfam och alla som rapporterar om deras ranking lyfta fram.
Rättvisa är en ständigt angelägen samhällsfråga. Just därför kommer jag ägna mig åt detta ämne i några texter framöver. Jag kommer bland annat beröra om det kan vara rättvist att stänga en byskola eller om rättvisan är det viktigaste när brottslingar döms? Häng med!