Att prata om andra politiker och andra partier med negativt värdeladdade ord har blivit mer regel än undantag i svensk inrikespolitik. Därför blev det ingen överraskning att EU-valrörelsen smittades av samma retorik och höga tonläge.
Med viss tillspetsning kan man säga att Centerpartiet och Socialdemokraterna är minst lika förtjusta i att prata om andra partiers politik som sin egen. Det blev tydligt i valrörelsen 2022 och i denna EU-valrörelse. Deras oro för högerpopulismen är själva källan till att de båda gick in i EU-valet på samma premisser som i det senaste riksdagsvalet. Budskapet är att väljarna ska varnas om vad som står på spel om fel parti får mer makt. Tyvärr gör detta budskap att sakpolitiken blir sekundär i relationen till deras övergripande mål, att hindra att högerpartierna inklusive SD, får mer inflytande.
Visst finns det på goda grunder anledning att oroas över den våg av högerpopulistisk politik som märks i Europa. Den har fått fäste i Sverige, men också vunnit stort i Tyskland och Frankrike. Så det finns en utmaning att tackla. Frågan är bara hur man ska angripa den?
Om den polemiska strategi som S och C valt i relation till SD ska ses som framgångsrik, kan diskutera. Avgränsar man blicken till västerbottniska ögon så tappade S och C många väljare i EU-valet. Ur den synvinkeln får strategin klassas som misslyckad.
S backade med nästan fem procentenheter, och C med cirka fyra procentenheter i länet. Visserligen backade även SD, men inte lika mycket. Så i den mån S och C:s mål var att minska SD:s inflytande blev segern dyrköpt för dem båda.
Två partier som presenterade tydlig sakpolitik och som lyckades bra i Västerbotten var Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Fördelen i valet för Miljöpartiet var att de framstod som en motpol till partier som vill göra EU mer stängt på alla sätt och vis. MP drev en liberal hållning i många värderingsfrågor och blev ett alternativ för den som ser klimatet som en överordnad fråga framför migrations- och rättspolitiken.
Vänsterpartiet hade också ett budskap för en kraftfull klimatomställning. I deras valbudskap var stora gröna industriinvesteringar här i norr en viktig ingrediens. De kopplade också ihop klimatpolitiken med rättvisefrågor och resursfördelning. Det var nog ett budskap som lockade många vänsterväljare. Jonas Sjöstedt (V) och Alice Bah Kuhnke (MP) lyfte därmed upp sig själva och sitt parti just genom att formulera tydlig sakpolitik i frågor som låg nära väljarna.
Västerbottens väljare visade sig öka andelen röster på partierna med tydligast sakpolitik (V+MP), och minska andelen röster på partier vars budskap främst syftat till att varna för andra (S+C). Valresultatet i Västerbotten är på så sätt ett friskhetstecken. Det visar att sakpolitiken kan göra stor skillnad, i synnerhet när den fogas samman med en populär toppkandidat.
Gissningsvis var det inte så mycket strategin från S och C som gjorde att SD backade i EU-valet. SD föll minst lika mycket på sina egna klavertramp, soffliggande väljare och brist på politik i EU-valets avgörande frågor. Därför kan man hoppas att signalen sprids till den svenska inrikespolitiken att uppvärdera sakpolitiken.
Inte ens den störste optimisten kan se valresultatet i Västerbotten som en seger för de liberala partierna. Men väljarna i länet förtjänar beröm. De valde att premiera de partier som presenterade tydlig sakpolitik. Denna hållning är precis vad Sverige behöver. Inte enfaldig polemik och ett tröttsamt politiskt spel.
Adam Bäckström, fristående ledarskribent