En dag för sent. Jag vet.
Men eftersom Norran inte kommer ut på söndagar får det bli så här.
För nu ska vi likt Lasse Kronér i Doobidoo hylla någon. Eller i det här fallet något. Vi ska hylla 76-åringen Förenta Nationerna.
Andra världskriget är över. Stora delar av världen ligger i spillror.
Det är den 24 oktober 1945. FN-stadgan träder i kraft, organisationen är därmed formellt bildad.
De från början 51 medlemsländerna har med åren blivit 193 (2021). Sverige blev medlem 1946. Vatikanstaten är den enda suveräna staten som valt att stå utanför, dock har man permanent observatörsstatus.
Vad som hände den 18 september 1961 i djungeln i Nordrhodesia, lär vi aldrig få veta. Men planet som Dag Hammarskjöld färdades i störtade. Om det sedan var en olycka eller någonting helt annat tvistar de lärde om. Senare försök att klargöra Hammarskjölds öde har dock fått fram uppgifter som pekar mot att olyckan egentligen var ett arrangerat mord. (SVT Nyheter 13/1 2019)
Ingen har som Dag Hammarskjöld – som var FN:s generalsekreterare 1953–1961 – formulerat vad FN-samarbetet egentligen handlar om: ”FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet”.
Det citatet känns i dag mer relevant än på väldigt länge.
Runt om i världen rasar ett stort antal konflikter. I Jemen, i Syrien, i Sydsudan, i Somalia, i Afghanistan, i Demokratiska Republiken Kongo, i Myanmar, i Mali och i Tchad. Den islamistiska terrorgruppen Boko Haram härjar i Nigeria. IS-krigare spränger sig själva i luften.
Lägg därtill till klimatförändringarna, som driver miljoner på flykt, och coronapandemin. Enligt Världshälsoorganisationen WHO, ett av Förenta nationernas fackorgan, har 240 miljoner smittats (bekräftade fall) och över 4,8 miljoner har dött (19/10 2021).
Nej, jorden är ingen vacker plats. I varje fall långtifrån överallt. Frågan är hur mycket närmare Dag Hammarskjölds helvete den befunnit sig utan FN. Med stor sannolikhet en bra bit.
Tält och filtar till flyktingar i Syrien, mat och vatten till flyktingar i Sydsudan. Det är inte mycket, hjälpbehoven är enorma, men det är ett sätt att hålla Hammarskjölds helvete på jorden en bit längre bort.
När man diskuterar FN:s göranden och låtanden måste man komma ihåg att det inte handlar om en världsregering som kan bestämma över medlemsländerna. FN är ett mellanstatligt, globalt forum för samarbete, beslut och överenskommelser i frågor som är viktiga för hela mänskligheten. Där världens ledare kan samlas för att samtala. Där stora som små länder kan göra sina röster hörda.
Men FN har också sina fel och brister. Den som letar fel behöver inte leta speciellt länge.
Att välja in Saudiarabien – som bland annat piskar bloggare och utför halshuggningar – i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2016 var ett lågvattenmärke. Det är ett land där det råder en omfattande rättsligt sanktionerad och socialt institutionaliserad diskriminering av kvinnor.
Nej, förresten, det var inget lågvattenmärke, det räcker inte, det var ett veritabelt bottennapp.
Vilket fick USA att lämna MR-rådet.
Visst, det går att kalla FN för en dyr diskussionsklubb som legitimerar skurkstater.
Men det finns en annan sida också: Smittkoppor är utrotade, mycket tack vare Världshälsoorganisationen WHO. Polio är på väg att utrotas, mycket tack vare Världshälsoorganisationen WHO. Under pandemin har stora insatser gjorts för att sprida kunskap om covid-19.
Sedan 1981 har över två miljarder människor fått tillgång till rent vatten. Förenta nationernas katastrofbedömning och samordning (UNDAC) hjälper regeringar i katastrofbaserade länder under den första fasen av en plötslig nödsituation.
Mycket hade kunnat göras annorlunda. En organisation som FN blir alltid i större eller mindre utsträckning, förr eller senare, offer för maktspelet stormakter emellan. Det är ofrånkomligt.
Men låt oss, dagen efter FN-dagen, glädjas åt att FN finns.
Organisationens verksamhet kostar ungefär 30 miljarder dollar per år. Det motsvarar cirka fyra dollar per människa på jorden. Oerhört mycket pengar för vissa, inte ens växelmynt för andra. Men det är ändå mindre än två procent av världens samlade militärutgifter 2010.
Ibland måste man fundera på hur makthavare tänker.
Satt i det perspektivet är 30 miljarder dollar en förhållandevis obetydlig summa. Men en summa, som för att parafrasera Dag Hammarskjölds ord: ”räddar mänskligheten från helvetet”.