Ana-Maria Deliv är förvaltningschef för utbildningsförvaltningen i Skellefteå kommun.
Resursläget inom för- och grundskolan är motsägelsefullt. Kommunens skolor har totalt sett en mycket god lärarbehörighet som ligger över genomsnittet i landet. Samtidigt råder kompetensbrist och vissa skolor har endast 30 procent legitimerade lärare. I förskolorna finns det i dag fler barnskötare än förskollärare, men även där är det stor skillnad mellan förskolor.
Totalt sett finns det för lite förskolelokaler i kommunen, men samtidigt som det är akut brist på förskoleplatser i Kågedalen är det överskott i Lövånger, Gummark, Jörn och Morö-Backe där avdelningar sätts i träda. I grundskolan finns det totalt sett tillräckligt med lokaler, men de är på fel platser. Där det bor flest elever räcker lokalerna inte till.
Skolans och förskolans ekonomiska problem beror nästan helt och hållet på denna skol- och förskolestruktur som inte matchar dagens situation. På vissa platser måste kommunen betala för lokaler som inte används fullt och lärare som undervisar små grupper. På andra platser måste kommunen betala för dyra speciallösningar när lokalerna eller personalen inte räcker till. Som lök på laxen underpresterar Skellefteås skolor resultatmässigt och värst är det på skolorna där elever har sämst förutsättningar.
Om allt detta kan man läsa i handlingar som behandlats i för- och grundskolenämnden under våren. Ett exempel är utredningen "Lokal- och verksamhetsstruktur" som behandlades den 17 april.
Filip Palukka (V) är vice ordförande i För- och grundskolenämnden i Skellefteå kommun.
Utbildningsförvaltningen presenterar många lösningsförslag, men de kan sammanfattas med att kommunen borde ha färre, men större skolenheter, på platser där det går att rekrytera personal. De menar också att detta kan behöva ske till priset av att fler elever får åka skolskjuts.
Jag bedömer att kommunen nu har att välja mellan två huvudalternativ. Antingen satsar de mycket mer pengar till skolan än hittills, eller så följer de förslagen om färre, men större skol- och förskoleenheter och mer skolskjuts.
Problemet med det första alternativet är att pengar kanske inte hjälper. Även om kommunen betalar vad det kostar att hålla igång alla dagens skolor och förskolor återstår dagens segregation där elever från socioekonomiskt svaga sammanhang tenderar gå tillsammans. All tillgänglig kunskap visar att segregerade skolor är sämst för de som har det svårast. Dessutom består rekryteringsproblemet. De skolor som har svårast att rekrytera idag ligger på platser där det bor få lärare.
Gruppledarna för Alliansen i Skellefteå kommun. Per Boström (KD), Carina Sundbom (C), Christina Soldan (L), Andreas Löwenhöök (M).
Problemet med det andra alternativet är att det är impopulärt. Politikerna vågar inte föreslå en stängning av en skola. Se bara vilka reaktioner som pausandet av Kobbens förskola i Lövånger gav upphov till. Ingen vinner val på att stänga Skellefteås sämsta skolor.
Tyvärr verkar inga politiker vara på banan i denna fråga. Kanske att Alliansen har bestämt sig för pengaalternativet? Men de har inte levererat förslag som på kort sikt är tillräckliga. De styrande Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har över huvud taget inte gjort något vägval. De driver just nu en politik som innebär skadliga besparingar i skolan och förskolan. Samtidigt släpper de inte igenom förändringarna som utbildningsförvaltningen vill se.
I en debattartikel argumenterar S och V för likvärdighet inom skolväsendet i Skellefteå kommun. Men de verkar inte vara villiga att låta likvärdighetsargumentet bära hela vägen fram till modiga förslag om mycket mer pengar eller ändrad skolstruktur.
De styrande politikerna är passiva och priset betalas av barnen till de röda partiernas väljare.