Skoterkörning ser ut att bli mer och mer populärt. 2023 nyregistrerades 476 snöskotrar i Skellefteå, Norsjö och Malå och i hela länet finns drygt 65 000 snöskotrar. Det motsvarar en snöskoter för var fjärde västerbottning.
Men på många sätt är snöskotern en maskin som går i otakt med tiden. Klimatfrågan, störningar av renskötseln och allmän miljöhänsyn bär på argument mot skoteråkandet. Det största argumentet mot skoterkörning är olovlig körning, inte minst missbruk av friåkningen. Alla skoterförare behöver ta sitt ansvar för att lagstiftningen inte ska straffa bort skotern.
Snöskotern kan vara nyttig på många sätt. Men den stora majoriteten av skoterturer är olika former av nöjesåkning. Även vi som inte kör skoter så ofta drar nytta av andras körande. Jag är skyldig skoteråkare tack för många skidutflykter i skog, på myrar och över sjöar. Ifall ingen skoteråkare varit ute hade jag haft svårt att ta mig fram. Ett lagom fruset skoterspår är perfekt för skidåkare.
Det finns de som klagar på skotrarna just för att det handlar så mycket om nöje och relativt lite om nytta. Det är en snål och enkelspårig syn på tillvaron att hålla på så. Ska livet bara handla om slit och släp, jobb och plikt? Nej, såklart inte. Samtidigt är skoterns oseriösa grundanvändning också ett hot mot dess användning i framtiden.
Klimatfrågan innebär ett akut ifrågasättande av skotern. Den spyr ut avgaser på ett sätt som inte kan försvaras. Elsnöskotrar är på gång och den som vill försvara skoteråkandet för framtiden har inget annat att göra än att välkomna den utvecklingen.
Folk som kör onyktra är ett annat hot mot snöskotern som fenomen. Fyllekörning med skoter är vanligare än med bil. Det finns såklart ett direkt problem med varje person som kör onykter, både för den själv och för medtrafikanter. Men när det gäller skotern kan beteendet också väcka krav om ny lagstiftning. Ökade kontroller och fler begränsningar är dock något som de flesta skoteråkare inte önskar sig.
Det största hotet mot skotern i vår tid är dock friåkningen. Det finns en gråzon i lagstiftningen som innebär att det inte är förbjudet att köra utanför skoterleder. På polisens hemsida uttrycks denna möjlighet med en formulering om att det inte är tillåtet att "köra snöskoter på skogsmark med plant- eller ungskog eller på jordbruksmark, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken". Med denna typ av reglering blir skoterkörning ett förtroendeuppdrag. Friheten är väldigt stor. I princip kan man köra var som helst i snötäckt terräng, om det är uppenbart att det inte gör någon skada. Samtidigt är ansvaret väldigt stort. Varje skoterförare som gör en rivstart på ett hygge med nyplanterad skog förstör. Det är inte bara nyplanteringen som tar skada utan det gör också förutsättningarna för fri skoteråkning i framtiden.
Högsta tillåtna hastighet med snöskoter är för övrigt 70 kilometer i timmen. Det finns ingenstans man får köra snabbare utanför racerbanorna. I den frågan spelar det ingen roll om marken tar skada eller ej. Dagens dundermaskiner kan man dra upp i mer än dubbelt så hög hastighet. Alla skoteråkare som gillar maskiner med många hästkrafter gör klokt i att hålla maxfarten. Den som vill ha kraft i motorn för att ta sig upp för fjällbranten får lov att hålla farten på platten. Varje fortkörning är en droppe som förstör friheten. Till sist väcks politiken som vill strypa motorerna. Det vill nog ingen skoterförare se.